h-lena

Jag är inget Schlagerfreak - det är jag inte. Men imorn hörrni, då röstar vi på den här killen. Okej?

Keep on Walking - Salem Al Fakir. Jag hoppas och tror att det här är vinnaren.

Jag kan verkligen snöa in på låtar. Vill höra den hela tiden. Ingen annan. Jag skojar inte. Lyssnar på 'den utvalda' om och om igen. Och en gång till. Och sen repeat på det. Jag blir liksom inte less. Blir lite förundrard över mig själv.

För närvarande är det Mumford and Sons som ligger i topp på min mest-spelade-lista på Spotify. Det är låten The Cave som tagit sig förbi den tidigare starka ettan Otis Reddings [Sittin' on] The Dock of the Bay.

Så, tänkte egentligen bara dela med mig av mer än bara mina konstaterande idag. Känner mig givmild.

Varsågod.

P.S. Little Lion Man är också väldigt bra. D.S.

Kan hålla med om att det varit lite väl mycket snack om Anna Anka och de andra Hollywoodfruarna, men det här är ju alldeles underbart.

Donkeyboy - Ambitions. Ligger tydligen etta på norska VG-listan. Kan väl tycka att norrmännen inte är helt fel ute. Låten är skön. Men jag skulle knappast adoptera hela listan rakt av. Agnes ligger också på listan med Release Me. Inte okej.

Ja, helgen gick fort. Liksom alltid.

Mångmiljonär blev jag inte heller. Tror att min lottorad gav 2 rätt. Inte helt oväntat gav det ingen utdelning. Så därför är det väl bara att gå och lägga sig nu; imorn börjar en ny arbetsvecka.

Sweet dreams.

Ja, om det hade varit Lugna favoriter kanske. Men nu har jag inte lyssnat på den kanalen, så ja, jag erkänner. Låten spelades av någon konstig (?!) anledning upp på min iPod. Hur den hamnat där har jag ingen aaaning om... .

Tog mig hursomhelst tillbaka till 2001 och sista året på gymnasiet i Karlstad. Närmare bestämt Arenas dansgolv. Fem i två en fredagsnatt. Tryckare såklart. Doft av Hugo Boss.

Queen of My Heart med Westlife.

Jisses.

Ligger på en hotellsäng i Oslo och skulle egentligen ha all tid i världen på mig att skriva nåt skoj. Men gör jag det? Nej. Jag gör inte det.

Vill du ha skoj, så kan du sluta läsa. Tänkte bara berätta lite om helgen i Lyngør som förvisso var sjukt skoj. Båttur, mat, dryck, dans, bastu och kvällsdopp. Eller ja, nattdopp kanske. Morgondopp skulle kanske far definerat det hela som. Hur som haver - Det var fest helt enkelt.

Har sjukt många bilder samt en och annan film från ovannämnda partajande. Till alla läsares förtret, men däremot alla medverkandes lättnad ska de behandlas konfidentiellt. Trist, men ganska sant.


En bild på mig själv ska jag ju ändå kunna bjuda på. Dessutom ska ni få lite tips om vad man lyssnar på för musik i Norge. Några låtar gick varmare än andra, men för att ändå få ett litet sammanhang med ovanstående bild kör vi först och främst denna:


Och för er som inte förstod kopplingen, så var SOLBRILLER det rätta svaret. Ja, solglasögon alltså. Det hoppas jag att mina samtliga läsare uppfattade. Just detta ord med melodi (?!) har en tendens att etsa sig fast i hjärnan på mig. Och detta i sin tur får mig ganska sökt att tänka på följande låt som även den har en sätta-sig-på-hjärnan-melodi:


För er som inte är allför bevandrade i det norska språket kan jag berätta att "bikkje" betyder "hund" på svenska. Inte för att jag vet om just det gjorde låten bättre direkt. Men samtidigt vill jag ju inte att ni ska tro att det är ett namn på en person heller. Eller va tusan. Vad bryr jag mig om det.

Nåja, det var låttipsen från Oslo för den här gången. Jag sa aldrig att de skulle vara bra. 

Nästa gång blir det musikkryss.

Idag fick hundhimlen sällskap av den bästa av bästa. Nummer ett. Top notch - Rocky!

Är ju lite fjortis att skriva ♥, men Rocky är värd alla hjärtan i världen. ♥♥♥




Senaste filmen på gamla gubben (co-star: Beda): 
 

Jag borde egentligen packa. Åker ju till USA på torsdag morgon. Ska beställa taxi till 05:00. Omänskligt tidigt, men vi vill vara ute i god tid. Man vet aldrig vad som sker. Men flyget går ju på morgonen alltså. Tidigt. Vi ska inte åka 16:42 direkt. Då hade vi ju tagit sovmorgon - till åtminstone 06:28.

Hursomhelst. Jag gör allt annat förutom att packa. Är väl det att jag vet att jag ändå har morgondagens förmiddag på mig också. Sen ska jag nämligen in till centralen och hämta upp Madde som kommer upp från Göteborg. Då måste jag ändå vara färdigpackad.

Så vad gör jag då? Jo, jag sitter framför datorn och dricker en öl. Har man semester så har man. Lyssnar på Sir Duke med Stevie Wonder om och om igen. Diggar och sjunger med. Man skulle ju kunna tro att jag är full. Men det är jag inte. Jag är bara semesterglad.

Har kommit hem från konserten med Britney Spears. Visserligen för ett tag sedan, men nu har jag samlat mig, gått igenom lite bilder och videoklipp. Inte för att jag är ett stort fan av Brittan, men oj vilken show det var. 

Som ni såg i tidigare inlägg hade vi från början sittplatser, men blev uppgraderade till "In The Zone"-biljetter som egentligen kostade massa mer pengar. Hur kommer då detta sig? Att jag är en sjukt berömd bloggare? Knappast. Nej, mitt kära sällskap Vanessa har en tendes till att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Hon kan lyckas med det mesta. Så är det bara. Jag glider med på en räkmacka. Tackar jag givetvis för.

Här kommer lite smakprov i form av video och bilder (nej, jag har inte tänkt att bli varken professionell filmare eller fotograf).

En Wannabe-Britta i kön in till Globen:



Intronummer med Circus:


Har så många fler bilder och videoklipp, men ni får nöja er med dessa.

Stressfaktor: Låg
Röjfaktor: Högre än hög
Summa summarum: En grym kväll på cirkus!

Det är helg. Jag är ledig. Det regnar. Kan tyckas typiskt, med tanke på hur fint vädret varit, men jag är lättad. Jag kan med gott samvete ligga bakis i soffan med myskläder och kolla på TV.

Och innan jag hann lägga upp detta inlägg, nej jag är inte den snabbast personen idag, så har molnen tömt ur sig och spruckit upp. Solen kikar fram och värmen stiger lavinartat i lägenheten. Typiskt. Måste väl ta mig ut ur lägenheten iallafall då.




P.S. Jag har fans! Vem skulle kunna tro det? Sjukt skoj. Ska försöka att inte låta det gå upp över mitt huvud bara. Jag säger inte att det kommer att bli lätt, men jag ska göra mitt bästa. D.S.

Ni har väl inte missat den där svenska tjejen, Anna Nordqvist, som gick och vann en stor golftävling. Det fick mig att minnas den där gången jag själv provade på golf. Ja, jag har slagit några bollar på en ransch faktiskt så många som två gånger. Från min andra gång har jag bildbevis:



Vad tror ni, ska jag gå samma väg som Anna? Tjäna några miljoner och sen bara leva livet. Det låter onekligen frestande. Jag behöver inte träna så mycket va? Tycker nämligen att det var ganska trist. Men för några miljoner skulle jag ju kunna gå några rundor. Ja, men det skulle jag. Var kan man anmäla sig till LPGA egentligen? Någon som vet?


P.S. Nu har jag även kollat upp hur man kan få upp videos. Mina bravader på youtube - yes! Min blogg utvecklas. D.S.

Blev helt lamslagen efter att jag kom hem från min London-Göteborg-Karlstad-tripp. Väskan ligger fortfarande mitt på golvet. Öppen, men inte uppackad. Har dragit upp en del saker, men de ligger utspridda på golv, soffa, bord - ja, överallt. Ser rent ut sagt för #%§/¤# ut. Mår illa när jag ser det. Måste göra nåt åt det i helgen. Men bara inte nu. Måste sova.

Ane Bruns cover på Alphavilles Big in Japan. En bra somna-in-låt, vilken jag ikväll troligen inte ens kommer att komma halvvägs in i innan jag sover djupare än en björn i januari.

Okej hörrni. Nu laddar vi.

Ikväll hejar vi alla på att Färjestad tar hem SM-guldet. Jaaa!

Det kan hända att jag är konservativ, men jag saknar de där lila och gula tröjorna Färjestad hade förut. Idag när jag skulle klä mig tänkte jag, liksom 2002, ta på mig ett par lila jeans och en gul t-skirt. För att visa vilka man hejar på. Men nu funkar liksom inte riktigt det längre. Färjestad är numera gröna och vita. Visserligen gillar ju jag grönt, men det sticker inte ut lika mycket. Känns lite mellanmjölk. Och det gör lite ont i mitt nostalgiska Karlstadhjärta att den här sången inte längre är aktuell. Låten som gäller nu är istället På den sköld du klär och är inte alls party. Lite besviken, men å andra sidan är den väl ganska mäktig i arenen, som här:


Och för lite mer stämning:


Hade mer än gärna varit i Löfbergs Lila Arena ikväll. Inget lär slå stämningen där, men vi är ett gäng som ska samlas och på bästa sätt göra våra Värmlands- och Färjestadshjärtan hörda i Stockholm.

Stort hjärta. Hårt arbete.

Det här är Dimitri. Han tycker om att visa upp sig. Lägger inte värst mycket pengar på kläder, eftersom han går i sina speedos 360 av årets 365 dagar. Ibland kan han dock ha en minimal handduk runt höften. Sitter sådär läskigt löst att man är livrädd att den ska trilla av. Har du varit på Bondi Beach i Sydney någongång har du troligen sett honom. Det är där han håller till. Styrketränar han inte, så lunkar han längs strandkanten. Det är sant.

Och hur vet jag detta? Jo, för att han var min "landlord" aka hyresvärd när jag var i Australien för sex sju år sedan.

Btw, jag betalade alltid hyran i tid.