h-lena

Visste ni att det finns en tätort i Ockelbo kommun som heter Jädraås? Det gör det iallafall. Och det tyckte jag var roligt. Jädra ås. Jädraås.

Tänker mig att personen som döpte stället var smått irriterad på den där åsen. Den var i vägen. Hade varit så himlans mycket bättre om det bara hade varit en platt åker där istället. Lättare att ta sig fram och förbi, för visst känns det som en plats man bara vill passera? Helst utan att anstränga sig. Så därför - jäkla typiskt att det skulle vara en ÅS där... När allt man vill bara är att enkelt passera. Jädra ås!

JÄDRA ÅS!

Jag tror att jag har berättat det här förut, men när jag gick på gymnasiet hade jag en svensklärare som sa att om man ska börja läsa en ny bok, då måste man läsa MINST 50 sidor. Man ska ha den tiden, annars kan det likväl kvitta.

Antar att det är för att man ska komma in i boken. Och att efter just 50 har man som regel gjort just det.

Med anledning av det, blev jag lite konfunderad när jag började läsa "Extremely loud & incredible close" av Jonathan Safran Foer precis. Har nämligen en svag känsla av att man kanske inte kan applicera 50-sidorsregeln när flera inledningsuppslag ser ut som i den här boken. Så vilken regel gäller då?

29. Det är inte vilken siffra som helst. Dels är det min nuvarande ålder. Men det är även antalet myggbett som jag fick i skogen under min tretimmarsvistelse där i lördags. Snittade således närmare 10 bett i timmen. Ett bett var sjätte minut.

Om jag ändå hade hittat kantareller i samma takt.

/sönderkliadeben_83

I helgen var jag lite av en skogsmulle och traskade runt i skogen i sisådär tre timmar. Anledningen var kantareller. Ska ju vara ett kanonår mätt i svampmått, så även amatörer som jag ska kunna lyckas. Sägs det.

Alltså, vi hittade ju värsta bra svampställena. Så himla perfekta. Optimala, om ni frågar mig. Det tråkiga var bara att vi var tvåa på bollen. Någon annan hade varit där innan. Och länsat.

Som ni ser resulterade det i en inte särskilt stor utdelning för min del. Inte alls faktiskt. Himla tur att man har en annan professionell karriär, för hade jag livnärt mig på kantarellplockning hade jag inte levt länge. Det är säkert.

Hursomhelst, det räckte till EN macka iaf. Och den var god. Väldigt god. Kanske rent av traska-tre-timmar-i-skogen-god.

Det här med att jag lägger mig tidigare på helgdagar än någon annan dag i veckan, säg arbetsdagar.

Är det något vi borde diskutera?

Igår köpte jag en ny hylla. Eller ja, ny och ny var den ju inte. Jag köpte den på blocket. Retro. Som det så fint heter.

I och med mitt hyllbyte möttes jag av ett par utmaningar. Inte främst att backa med kärra i stadstrafik, utan snarare faktumet att jag skulle byta till en mindre hylla. Mindre hylla, men lika många saker går ju inte ihop. Slänga, omorganisera och optimera blev ledorden.

Detta hade jag: En Expedithylla från Ikea som tjänat mig, till och från, sedan 1999 och min första flytt hemifrån.

Och när jag tömt och (tro det eller ej, men) sorterat innehållet, såg det ut såhär:

Ganska hopplös kände jag mig då, strax innan midnatt.

Men efter att ha slängt kvitton på skor jag köpte 2001(!) på Stadium för 400,- och kasserat installations-CDs för div program till redan kasserad dator, så fick jag ihop några påsar skräp. Runt halv två såg det slutligen ut på detta vis:

Jag är inte 100% säker på hur saker och ting är placerade i hyllan. Nu har det snart gått ett dygn utan att jag gjort några extrema förändringar, så blir nog inte mer än småpillsändringar.

Nöjd så.

Sitter på en filt. I en park. Vid vattnet. Med en öl, och vänner.

Livet.

För inte alltför länge sedan satt jag i min bil och stolt basunerade ut till min polare att jag minsann aaaaaaldrig hade fått fortkörningsböter. Inte på mina drygt elva år i trafiken. ALDRIG! Trots att jag sällan hållit mig på rätt sida om hastighetsgränsen. 12 minuter senare satt jag med en bot på 2400 kronor i min hand.

En gång i tiden svor jag också på att aldrig NÅGONSIN checka in mig själv (eller någon annan) på Facebook, EVER. Men, så har det liksom hänt. Bara sådär, i farten. Vad hände?

Jag vet inte. Men just därför, tycker jag ändå inte att det är så himla konstigt att jag numera skaffat mig ett Instagram-konto, trots att jag tidigare sa att det var helt överflödigt då jag redan har blogg, twitter och facebook (håller till viss del med om mitt tidigare resonemang, men det rimmar inte helt med mitt nyregistrerande av Instakontot).

Nu har jag alltså typ allt (utom pinterest, flickr, tumblr, foursquare etc). På Instagram heter jag i vilket fall hlenan. Ska vi följa varandras maträtter, vyer och resmål?

Jag måste bara lära mig hur det hela funkar.

Äter återigen mammaplockade trädgårdshallon.

Jo, men dom LIGGER ju där. Där, under vaniljkesellan och den hackade chokladen.

...men egentligen är det den blommande orkidén jag vill skryta med. Köpte den för flera veckor(!) sedan och inte en enda knopp har skrumpnat och trillat av. *stolt*

Va fasen, det där är ju MIN bank.

Kan konstatera att första arbetsdagen efter semestern avklarades utan ångest, stress eller andra tråkigheter. Bara en överfull inbox. Helt hanterbart.

Detta firas med färska mammaplockade trädgårdshallon med lite, eller ganska mycket, vaniljkesella.

Imorgon, eller senare idag för den som följer det att tolvslaget inleder kommande dag, börjar jag återigen att jobba. Semestern är härmed slut. Klockan ringer om knappt sex timmar. Huruvida det är urbota dumt av mig att lägga mig sent eller smart av mig att njuta av semestern in i det sista, det får morgondagen (eller ja, senare idag) visa.

Gårdagen bjöd på ett finfint bröllop i strålande solsken.

Det var först när jag kom hem vid midnatt som jag insåg att jag glömt dokumentera min outfit (himlars vilken dålig modebloggare jag skulle vara); därav min något slitna look som jag försökte reparera med en fotomin genom spegelbild (man ska visst göra så?) och ett kamerafilter på det.

Hursom, åtminstone dokumentation av klänningen som numera klarat av två bröllop, med lika många års mellanrum. Vem gifter sig 2014?

P.S. Hjärtat på bilden var innan sparandets stund stort. Har således hittat en negativ grej med PicFrame. D.S.

De senaste två dagarna har jag vid ett flertal tillfällen fått frågan om hur min klädsel inför morgondagens bröllop ser ut (asså, jag är givetvis inte självaste bruden, utan bara en brud i mängden). Och varje gång jag förklarat, har jag fått samma perplexa tappa-hakan-min att jag misstänker att min förmåga att beskriva ting (främst outfits?) eventuellt kan vara något skev. Om inte, är jag mycket orolig över min smak av klädsel.

Så, kära vänner; en rosa långklänning med grått leopardmönster samt en ganska djup urringning och en rygg som gör att jag inte kan ha BH. Vad får ni för bild då?