h-lena

Ni har säkert redan sett den, men fasen va rolig. Är liksom värd att se igen. Ansiktsuttrycken!

P.S. Hon överlevde. Tackålov. D.S.

*var tvungen att googla fascination för att dubbelkolla att jag stavat rätt. Det hade jag. Phu.

Enligt webbsidan Is it Old?, är detta klippet "Very Old". Och man får rådet att "DO NOT SEND THIS". Man ska alltså inte dela med sig det till sina vänner, eftersom chansen att de redan sett det är stor. Man skulle vara en sk "late adopter" och få skämmas för att man inte redan sett det. Klippet las ut för 11 dagar sedan. Och det är ju inte länge egentligen. Men å andra sidan så har det ju redan twittrats över 900 gånger, så ja - ni har kanske redan sett det.

För er som kanske trodde att jag skojade häromdagen:



Om mina medverkade sekunder i denna Greenpeacefilm dras från mitt 15-minutes-of-fame-konto, kan jag tycka att det är lite waste alltså. Inte för att jag förväntar mig primetime-tid på nån stor kanal - men att stå och sortera namnlappar kan jag tycka är lite väl trist framställning av mig. Jag är ju egentligen lite roligare än så. Hoppas vi.

Annars tycker jag väl att det är lite kul att de ansåg att vår oberoende nyhetsbyrå lyckats samla "energieliten" i Finland under en dag. Men möjligen lite distraherande att ha två båtar som förföljde oss i fyra (4!) timmar under kvällen.

För den intresserade kan man alltså se mig typ tio sekunder in i filmen. Egentligen inget att se. Mest sevärt kan jag väl tycka är när min kollega gör peacetecken till båtarna (3:39). Roligare än så blev det inte.

Lyssna på introt från CSI NY (från 0:15),



jämför det sedan med introt till Baywatch.



Hade dessa två ingått i ett ljudmemoryspel hade jag tagit dem för ett maka par*. Visst?



*Okej, kanske inte. Men samma kompositör hade jag lätt tippat på. En kompositör med dålig fantasi.

För er som inte rikigt vet vad jag håller på med när jag är ute och reser med jobb: Ni kommer antagligen inte bli klokare av det här, men det visar att jag snackar med folk och byter visitkort iallafall*.





Note to self:
- att luta sig mot bordet kan ses som avslappnat, men för guds skull - TÄNK PÅ HÅLLNINGEN.
- kanske praktiskt, men ha INTE visitkorten instoppade i kjollinningen (ej heller iPhonen).
- du befinner dig i en bar med gratis öl; LE lite kanske? (2:36)


* tur att de inte filmade när jag satt i massagestolen, eller när jag drack öl, eller spelade tv-spel.

Jag har ju inga barn. Men när det väl är dags, vet jag precis vad jag är ute efter.

Hade tänkt mig nåt i stil med det här:




Eller det här:




Verkar som att det blir en tjej iallafall.

Jobbmejlen har strejkat idag. Likaså vårt CRM-system. I klartext kan jag väl säga att jag varit extremt handikappad. Vilket lett till att dagen som skulle vara så sjukt effektiv, eftersoms resten av veckan ska spenderas på resande fot, blivit totalt tvärtom.

Skulle man slå upp ordet ineffektivitet i en ordbok, borde min arbetsdag idag stå beskriven där. 

Vad jag har gjort sedan nio imorse? Typ dethär:

Jag var på konsert i torsdags. Biffy Clyro. Sist jag skrev om God & Satan-låten som jag gillar, länkade jag ju till deras video, men nu kan jag visa upp min egeninspelade istället:



Sångaren hade sparat ut allt möjligt hår på huvudet och blekt detsamma. Inte helt lyckat enligt mig. Men kroppen däremot var det inget fel på. Inte musiken heller för den delen.

Jag har en lista på Spotify som jag kallar NU. Helt enkelt de låtar jag lyssnar på just nu. Den innehåller aldrig musik över 60 minuter. Oftast lyssnar jag bara på låt 1-3. För närvarande har Eliza Doolittle två av dessa platser, varav förstaplatsen är denna:

Ikväll somnar jag till Biffy Clyros låt God & Satan. Men jag väljer att inte titta på videon. Den är creepy. Så lyssnar på Spotify istället.

Det var mycket som jag hade TÄNKT att jag skulle göra idag. Vettiga saker. Att youtuba "Literal Music Videos" var dock inte en av dem. Men ack så underhållande. En favorit, "Total Eclipse of the Heart": 



Ett krav för att det ska funka, är att det är helt störda musikvideos från början, som denna.