h-lena

Gjorde en riktig bootcampstart denna veckan med tanke på träning.

Deltog på det jobbigaste Sats-pass jag någonsin varit med på. Crosstraining kallade dom det och det hela utspelades utomhus. Jag har bland annat:

- hängt i fotbollsmål
- gjort benböj med en snubbe på ryggen
- sprintat i uppförsbacke
- crawlat under tillika hoppat över bänkar
- stått på händerna med fötterna mot ett träd
- gått krabbgång mellan hundbajsar
- spurtat i trappor

Samtidigt som man gav allt, eller iallafall 89%, stod två australiensare och ropade att man skulle ta i mer. Springa fortare. Gå djupare. Hoppa högre. I 90 minuter.  

Jag är glad att jag lever. 

Jag har inte gått och dött. Bara börjat en ny vecka. Men också ett nytt liv. Ja, jag vet - IGEN.

Men nu ska jag försöka att vara lika duktig som jag var hösten 2008. Kände att det var dags. Nej, förlåt - kände att jag var tvungen. Ligger numera nästan på samma viktnivå som sensommaren 2008 och det är inte kul.

Ska därför göra något åt det. Och jag är taggad. Kanske inte lika mycket som sist, men hoppas att jag blir. Har till exempel nördat ihop ett excelark som ska dokumentera utvecklingen. Förhoppningsvis motivera mig. Vecka för vecka. Träning ska plottas in. Liksom det mest essentiella: Vikt- och omkretsnedgång. Kanske gör jag något diagram på det så småningom.

Har ännu inte bestämt mig om jag kommer att köra veckouppdateringar här som sist. Om hur det går. Men nu har jag ju liksom börjat. Kanske inte mitt smartaste drag. Eller så kanske det var just det det var?



P.S. Visst vet jag att Beach 2010 bara är att glömma. Även om sommaren känns avlägsen för närvarande, är den sjukt nära om man skulle försöka sig på att bli "fit for bikini" tills dess. Det är bara att inse. Men kanske lagom tills man tar fram den tjocka tröjan. Tajmingen kan inte klassas som den bästa. D.S.