Dagens upplevelse i tunnelbanan från Gullmars kommer antagligen ge mig mardrömmar en bra stund framöver.
Gubben som stod mittemot mig kissade på sig. Alltså, han KISSADE PÅ SIG. Det blev BLÖTT på golvet. Det DROPPADE från skrevet på byxorna. Och lukten. Vi ska inte ens gå in på lukten.
Förstår ni äckligheten? Förstår ni stämningen som uppstod? Förstår ni hur jag inte kan släppa detta? Förstår ni hur det här kommer att följa mig? Hur jag ständigt kommer att påminna mig själv om händelsen.
Förstår ni att jag är traumatiserad?!?
For life?
Men fyyyyy vad äckligt!!! Jag dör. Förstår dig verkligen :( Blä!
Pissigt!
Vet inte hur seriös du är i det du skrev MEN:
Jag är en tjej på snart 15 år och jag kan säja till dig att när jag var 12 år så kissade jag på mig på en tunnelbana. Det var verkligen inte mitt fel för saker hände och tunnelbanan stannade och det blev ersättningsbussar och sen stanna dom för vi skulle på tunnelbanan igen osv och jag blev så fruktansvärt kissnödig och det tog typ 2 timmar att komma hem.
Och lilla blyga jag hittade ingen toa och vågade inte fråga någon och precis innan min station så...ja jag gjorde det som gubben du såg, jag kissade på mig. Och tro mig, det kom på golvet då också när väl byxorna var genomblöta.
Du kan inte förstå hur dåligt man mår efter en sån sak. För tro mig, jag blev traumatiserad (nej inte riktigt men hade flera problem efter det) men det är det mest pinsamma jag varit med om. Behöver jag ens säga att jag till och med började gråta. Nu var en del reaktioner precis som din, äckel pissråtta och annat som folk skrek men som tur var så var iaf en del människor snälla. Och hade alla reagerat som du så...jag hade fan inte pallat det. Seriöst.
Jag gissar att du tycker jag är lika äcklig som gubben du såg och jag gissar att du tycker jag är en bebis som var 12 år och kissade på mig?
Men saker kanske händer av orsaker som du inte vet om.
Hälsningar,
Malva
Först och främst vill jag säga att jag inte på något sätt är politisk korrekt här på min blogg. Jag luftar mina tankar. De är långt ifrån perfekta. Många gånger kryddar och överdriver jag också. Så nej, man ska inte ta det jag skriver alltför seriöst.
Utåt sett, IRL, är det en annan grej. Då försöker jag att inte vara elefant i glashus. Jag vill påstå att jag har ett ganska bra filter mellan hjärna och handling. Tack och lov. Ärligt talat, tror jag att den där gubben knappt la märke till mig. Inte bara för att han var påverkad, utan för att han antagligen såg mig som en person som åkte från en station till en annan. Inget mer.
Förstår att händelsen du var med om var jobbig. Det hade jag med tyckt. Förhoppningsvis kan du skratta åt det om några år. Pratar av erfarenhet. När jag var 14 fick jag nämligen mens under en träslöjdslektion och mina byxor var långtifrån vita längre. Själv märkte jag det först när jag satte mig på huk för att plocka upp en skruvmejsel från golvet. Idag, 15 år senare, tycker jag att det hela var lite komiskt, men där och då - inte kul. Inte kul alls.
Så jo, jag förstår dig.
Hälsningar,
Helena
3