h-lena

Höjden. Vi fick känna på höjden idag. Och jag reagerade som jag trodde. Ingen matlust what so ever. Huruvida det beror på höjden eller den suspekta kycklingen vi fick igår vet jag iofs inte. Vi skyller på höjden. Skyller allt på höjden.

 

Vanessa tjatar på mig att äta de för-e-bannade energibarerna hela tiden. När jag gick efter henne såg jag till att bita av och spotta ut bitar lite då och då, så när hon vände sig om för att försökra att jag ätit nåt, såg det ut som det. Jag är inte dum. 

 

Vatten dricker vi dock i mängder. Det ska visst hjälpa mot höjdsjuka, så gissa om vi dricker. Trodde att jag skulle ha glömma av det, men med Skalmanklockans påminnelse har man camel-baksugröret i munnen mer eller mindre hela tiden. 

 

Nackdelen med att dricka så mycket är att vätskan liksom även måste komma ut. Kateter var tyvärr inget möjligt tillval. Än så länge har vi visserligen inte bylsat på oss alla kläder vi har, men det är jobbigt nog att hitta en buske där en tysk, en rysk eller Bellman inte ska dyka upp som en gubbe i lådan. Vi är inte direkt ensamma här på berget om man säger så.

 

 

 

DAGENS RUTT: Från Shira Camp (3840 möh) ska vi upp på en topp, Lava Tower (4630 möh), för att sedan ta oss ner till Barranco Camp (3950 möh). 15 km i halvöken som ska ta oss 7 timmar.