B-människan röt ifrån med bestämd ton. Knappt ens liiite vänligt.
Det här med att jag igår gick och trodde, eller snarare och mer troligt HOPPADES, att jag blivit en morgonmänniska, var ju ett totalt falskt alarm. La grande falskalarm.
Detta bevisades imorse då jag snoozade närmare en timma (kanske mer!) och önskade att jag kunde förvandla nattens dröm till sannhet - att det var helg.
Gick sådär som ni kanske märkt.
