Hade jag bara kommit ihåg kassarna hade jag varit lyckligt ovetande i detta nu.
Ringde baren vi besökte igår kväll för att kolla om mina shoppingkassar från gårdagen, som jag plötsligt inte hade imorse, möjligen kunde finnas kvar där, under bordet.
Jag: Hi, I think I forgot a couple of bags in your bar yesterday. Have you found any?
Bartender: Hey, yeah. We're you the two Swedish girls sitting by the small table?
Jag: Eh, well. Yes!
Bartender: Yeah, we have your bags.
Jag: ÅH, that's GREAT. THANKS! Can I come and pick them up tomorrow evening?
Bartender: Absolutely.
Jag: By the way, how did you know we were Swedish?
Bartender: You were talking Swedish at the bar.
Jag: True.
Så här i efterhand kan man ju ångra att man i baren igår faktiskt kommenterade just bartendern på svenska. Om hur nervös han verkade eftersom hela han skakade. (Man skulle nästan kunnat tro att han hade Parkinson med de där händerna.) Och om hur han gjorde drinkarna, hur mycket såndär passionspuré skulle det egentligen VARA i drinkarna? Jisses liksom.
DET kan jag kanske ångra lite såhär idag, när man fått reda på att bartendern faktiskt troligen FÖRSTOD svenska. Vi sa tack och lov inte det där om Parkinson, det var mest för att visualisera för er hur mycket han skakade. Men ändå. Och imorn ska jag alltså träffa honom igen. Och tacka så mycket. Säger han nåt till mig på svenska då, kan det mycket väl vara så att jag sjunker genom golvet och dör skämsdöden.
Jag: Hi, I think I forgot a couple of bags in your bar yesterday. Have you found any?
Bartender: Hey, yeah. We're you the two Swedish girls sitting by the small table?
Jag: Eh, well. Yes!
Bartender: Yeah, we have your bags.
Jag: ÅH, that's GREAT. THANKS! Can I come and pick them up tomorrow evening?
Bartender: Absolutely.
Jag: By the way, how did you know we were Swedish?
Bartender: You were talking Swedish at the bar.
Jag: True.
Så här i efterhand kan man ju ångra att man i baren igår faktiskt kommenterade just bartendern på svenska. Om hur nervös han verkade eftersom hela han skakade. (Man skulle nästan kunnat tro att han hade Parkinson med de där händerna.) Och om hur han gjorde drinkarna, hur mycket såndär passionspuré skulle det egentligen VARA i drinkarna? Jisses liksom.
DET kan jag kanske ångra lite såhär idag, när man fått reda på att bartendern faktiskt troligen FÖRSTOD svenska. Vi sa tack och lov inte det där om Parkinson, det var mest för att visualisera för er hur mycket han skakade. Men ändå. Och imorn ska jag alltså träffa honom igen. Och tacka så mycket. Säger han nåt till mig på svenska då, kan det mycket väl vara så att jag sjunker genom golvet och dör skämsdöden.
