h-lena

I couldn't wait for success,
so I went ahead without it.

Hon är ju den som SKULLE kunna komma undan med det ändå

Publicerad 2011-11-02 11:49:06 i Allt-i-ett,

Som ni väl säkert vet, sitter ju jag i ett kontorslandskap med inte bara kollegor, utan även många andra - främst enmansföretagare. Väldigt många olika folk. Det säljs plywood, fotograferas och görs bebispresenter. Och det är ju flera av dem som man inte känner särskilt väl. Nej, de flesta känner man på ett väldigt odjupt sätt. Vissa minns man knappt namnet på.

I öppna kontorslandskap händer det ju också att man snappar upp ett och annat från samtal andra har med kunder, vänner och vem man nu kan prata i telefonen med, eller få besök av för den delen. Inte för att man medvetet tjuvlyssnar, men bara HÖR liksom. Tjuvlyssna skulle jag aldrig göra. Verkligen inte. Typ.

Nyligen fick jag med mig ett par meningar från ett telefonsamtal som kontorsgrannen bakom mig hade, som för övrigt inte är en kollega.

Kontorsgranne: Ja, fast jag börjar bli less på Patrik nu.
Person i andra änden av telefonen säger något
Kontorsgranne: Mmm, jag tycker att vi ska göra oss av med honom. Han tillför inget längre.
Person i andra änden av telefonen säger något
Kontorsgranne: Lisa kan mörda honom, men kan vi gå vidare med det? Kanske skulle...
Person i andra änden av telefonen säger något
Kontorsgranne: Okej, men vi tar det över lunchen då. Ses snart!

Om jag blev lite orolig? Ja, det hade jag verkligen blivit, om jag nu inte hade vetat att kontorsgrannen är författare och delvis skriver ihop med andra ibland. Fast å andra sidan, man borde kanske inte, för sin egen skull, förutsätta att hon diskuterade ett m-a-n-u-s?

Ska jag vara rädd?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

H-lena

Halvnorsk värmländska som älskar punschpraliner, hatar badrockar och har lärt sig acceptera Pelargoner.

Halvhjärtlig kategorisering

Om du har mycket tid att fördriva

Om du inte vill missa nåt