Snälla, säg att ni ser vantarna!
Förra veckan gick jag förbi det här trädet. Som ni ser hängde där ett antal vantar. Vem som hade hängt upp dessa omaka par med klädnypor och av vilken anledning har jag ingen aning om. Jag tyckte iallafall att det var lustigt. Ja, faktiskt lite festligt. Så när jag och Vanessa gick en promenad igår och var 100 meter från "vantträdet" ville jag uppmärksamma henne om vad som komma skulle.
Jag: Här framme är det ett träd med massa vantar i.
Vanessa: Va?
Jag: Ja, alltså någon har hängt upp massa vantar med klädnypor i ett träd.
Vanessa: Va konstigt. Varför då?
Jag: Jag vet inte. Jättemärkligt. Men ganska kul.
Vi kommer fram till trädet och allt vi ser är - ett träd. Med blad. Och grenar. Men inga vantar. De var borta.
Jag: Men alltså, jag lovar! Det hängde verkligen vantar där häromdagen. Typ 15 stycken! I klädnypor.
Vanessa: Sure.
Allt jag ville med detta inlägg var alltså att bevisa för Vanessa att jag inte är kokkobäng. Att jag faktiskt inte ser i syne. Att jag faktiskt SÅG de där vantarna. För visst ser ni dem på bilden också? Snälla. Ja?!
