h-lena

Mina mobilblogginlägg fungerade dåligt i helgen. Synd. Bara ett som kom in, och det 18 timmar senare. Sicket liv de där lever - totalt oförmögna att vara en till lags. 

Tjejhelgen i Karlstad var kanon iallafall. Eller görbra kanske är ett mer passande ord. Fredag blev middag, vin å snack. Snack å vin å skratt. Resten av helgen hade vi inga större planer. Hänga och mysa. Fika och snattra. Och OM vi gjorde det.

När jag nu kommit hem och går igenom bilder i efterhand skulle man inte kunna tro att det var en tjejhelg inte. Varenda bild har motiv av en liten kille. Men inte så konstigt; han är ju ett riktigt charmtroll. Fastslaget av den oberoende gudmodern. 

Här ser man hur lillkillen kommer att charma varenda tjej han möter i framtiden med sin blick och diskreta smil. Med åren kommer han nog att inse att handen i munnen inte kommer att fungera i all evighet. Men just nu - bedårande. Detta var för övrigt enda bilden som Noel inte var enda personen med i bild. Han gav lite miniplats till mamma Mari också (som antagligen inte alls är nöjd över att komma med över huvud taget. Men det ignorerar vi.).

Kanske behöver vi jobba lite på bordsskicket. Men det fungarar ju för närvarande. Han är inte så dum, då han låter håret dra åt sig det mesta av uppmärksamheten. Smart drag!

Och skrattet är det ju inget fel på någonstans. Rent av smittsamt. Det ser ju vem som helst. Eftersom vi inte ses jätteofta, så tänkte jag köra någon form av snabbkurs varje gång vi ses. Så att jag vet att han lär sig viktiga saker. Visst ansvar har man ju som fadder. I helgen avklarade vi fladderläppslätet. De är ju alltid bra att kunna. Bevis på framstegen:

Jag hoppas att ni la märke till hur koncentrationsnivån ligger på topp sekunden efter att jag gjort lätet och precis innan Noel börjar, ca 0:14. Det är ingen barnlek detta. Det ska ni veta! Men övning ger färdighet. Nästa gång vi ses ska vi gå igenom tempusformen pluskvamperfekt. Känns som ett naturligt steg.