h-lena

Sedan jag såg filmen Vuxna Människor kan inte jag låta bli att tänka samma tankar som Frank gör när han åker rulltrappor. På något vrickat sätt har han överfört sin tvångstanke till mig. Hur sjukt är inte det egentligen?

Hursomhelst, vissa gånger kan denna tvångstanke vara nog så jobbig av relativt naturliga skäl, men imorse hade jag tur. Redan i början av rulltrappan hade jag bestämt mig. Det var solklart. Hade inte spelat någon roll om rulltrappan var 100 meter längre.

Är ju för tusan nöjd över valet än - drygt 9 timmar senare.