Ocool
Imorgon flyttar jag in i min nya lya i Årsta.
Och ja jag vet, det är ju inte alls särskilt coolt. Verkligen inte lika coolt som att bo på Söder. Långt ifrån. Sjömil ifrån; eller mer korrekt en Årstavik ifrån.
När jag tänker tillbaka har det nog alltid varit så. Jag har velat vara lika cool som alla andra. Har gjort ett, enligt mig, mycket kvalificerat och tappert försök, men ändå inte riktigt nått dit. Medveten om detta har jag ändå varit nöjd.
Ni vet när man skulle ha sådana där Fruit of the Loom-hoods för tio-femton år sedan. Min första, och enda, var gul. På skolkortet ser den nästintill självlysande ut. Alla andras var typ utslitna. Ja, de som fortfarande använde dom vill säga. De allra coolaste hade ju införskaffat sig det nya märket - Aqua Limone. Eller var det Champion? Själv kom jag aldrig så långt.
Sen ville jag ha en likadan lagerhylla som fanns i alla polares rum. Ni vet den typ man köper på storvaruhus. Asfula egentligen. Tyckte inte att de var särskilt snygga då heller, men jag ville ändå ha en. Konstig som man var. När jag tillslut skulle köpa en med min mor, gick vi till en möbelaffär och köpte en i snirklig bambu istället. Egentligen mycket snyggare, iallafall på den tiden, men det var inte en sån jag hade tänkt mig. Trots detta var jag otroligt nöjd med den. Tillfreds. Men jag var och förblev inte lika cool som alla andra.
Det är likadant nu. Jag ska flytta till Årsta och är hur nöjd som helst. Men detta gör mig ju inte lika cool som alla andra som bor på Söder. Nej, jag blir ju en förortsbrud, eller närförortsbrud som jag föredrar att kalla det. Men man hör ju hur ocoolt det låter. Vill dock meddela att jag med glädje kommer att sitta i min pensionärskuvös 9 trappor upp och sippa på ett glas rödvin samtidigt som jag ser ut över hela Söder och iakttar alla mina coola vänner.
Jag är nästan där, men når inte riktigt fram.
Ändå är jag så nöjd.
Och ja jag vet, det är ju inte alls särskilt coolt. Verkligen inte lika coolt som att bo på Söder. Långt ifrån. Sjömil ifrån; eller mer korrekt en Årstavik ifrån.
När jag tänker tillbaka har det nog alltid varit så. Jag har velat vara lika cool som alla andra. Har gjort ett, enligt mig, mycket kvalificerat och tappert försök, men ändå inte riktigt nått dit. Medveten om detta har jag ändå varit nöjd.
Ni vet när man skulle ha sådana där Fruit of the Loom-hoods för tio-femton år sedan. Min första, och enda, var gul. På skolkortet ser den nästintill självlysande ut. Alla andras var typ utslitna. Ja, de som fortfarande använde dom vill säga. De allra coolaste hade ju införskaffat sig det nya märket - Aqua Limone. Eller var det Champion? Själv kom jag aldrig så långt.
Sen ville jag ha en likadan lagerhylla som fanns i alla polares rum. Ni vet den typ man köper på storvaruhus. Asfula egentligen. Tyckte inte att de var särskilt snygga då heller, men jag ville ändå ha en. Konstig som man var. När jag tillslut skulle köpa en med min mor, gick vi till en möbelaffär och köpte en i snirklig bambu istället. Egentligen mycket snyggare, iallafall på den tiden, men det var inte en sån jag hade tänkt mig. Trots detta var jag otroligt nöjd med den. Tillfreds. Men jag var och förblev inte lika cool som alla andra.
Det är likadant nu. Jag ska flytta till Årsta och är hur nöjd som helst. Men detta gör mig ju inte lika cool som alla andra som bor på Söder. Nej, jag blir ju en förortsbrud, eller närförortsbrud som jag föredrar att kalla det. Men man hör ju hur ocoolt det låter. Vill dock meddela att jag med glädje kommer att sitta i min pensionärskuvös 9 trappor upp och sippa på ett glas rödvin samtidigt som jag ser ut över hela Söder och iakttar alla mina coola vänner.
Jag är nästan där, men når inte riktigt fram.
Ändå är jag så nöjd.
