h-lena

Jag följer en del bloggar. Bloggar jag tycker är bra förstås. Men något jag finner högst underhållande är inte alltid att läsa vitsiga inlägg om sjukt smarta tankar, utan att läsa dåliga bloggar. Dåliga bloggar av folk man känner. Känner är kanske fel ordval, snarare folk man har känt, är bekant med eller bara känner till. Folk man vet vem är iallfall. Där har vi underhållning på hög nivå. Självklart läses dessa i smyg. Jag har ett par som jag följer. Galet skoj. 

Man skäms liksom för att man vet att de tror att folk tycker att det de skriver är bra. Själv vet man bättre. Det är askasst. Man läser i smyg och skrattar inombords; långt ifrån med, utan helt och hållet åt. Utan att de har en aning om att man ens läser deras korkade rader.

På samma sätt spanar jag på folk från förr på facebook; klasskamrater från grundskolan, flammor från tonåren och folk från hemtrakten. Otroligt underhållande. Visst njuter man lite inombords när man ser att en gammal pojkvän dejtar en ful brud? Eller att viktigpettern från klassen flippar burgare på Burger King. Jag hånskrattar.

Ibland är jag en ond människa.