h-lena

Då var man på svensk mark igen. Flygresan gick som på räls. Om man nu kan uttrycka sig så. Ni fattar. Snabbt och relativt smärtfritt. Jag sa ju att jag lätt hade kunnat stanna kvar och det står jag fast vid. Men så är det ju alltid skönt att komma hem också. Det är nog lite sant det där med att borta är bra, men hemma bäst.