h-lena

Killen ville ta sitt liv; sätter sig i en bil på järnvägsrälsen och inväntar första bästa tåg. I sista sekund ångrar han sig och springer ur bilen och låter den stå kvar. Tåget kör på bilen, spårar ur och krockar med ett annat tåg; 11 dör och 180 skadas. Killen får 11 livstidsstraff. Kan ni se ironin? Han ville ta sitt eget liv, dödar istället 11 andra och får ett livstidsstaff för varje person.

Hade varit bättre om han bara hade bestämt sig för att sitta kvar i bilen. Undra hur många gånger han kommer att ångra sig över det under sina 11 livstidsstraff.

När killen såg döden i vitögat och insåg att hans tid kanske inte var kommen ändå; att han inte skulle över på andra sidan riktigt än, hade det då inte varit bättre att bara starta bilen och köra av rälsen? Undra hur många gånger han kommer att gräma sig över det under sina 11 livstidsstraff.

Förresten, varför väljer man att sitta i en bil? Vore det inte bättre att lägga sig själv på tågrälsen bara, om man nu vill ta livet av sig? Eller varför inte bara hoppa framför tåget när det väl kommer. Låter mer logiskt enligt mig, men de som huseras av självmordstankar kanske inte direkt prioriterar logik.

Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur många gånger han kommer att tänka på att ta livet av sig under sina 11 livstidsstraff. Vem vet, han fullföljer det kanske. Nu har jag bestämt mig, skriver han i avskedsbrevet.