h-lena

Kom precis hem (till min kollega) från julbordet. Jisses vad vi har ätit gott, druckit godare och dansat fantastiskt mycket. Bilspel har vi kört också.

Man kan sammanfatta kvällen med två ord. Kul. Sent.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag. För det är dagen Helena får äta choklad igen. Hurra, hurra, HURRA!

Himla trevligt när man kommer till HQ och de vill fira att min hälsomånad utan choklad är över. Och bjuder på VÄRSTA chokladkakan. Men chokladmacaroner som pynt(!). I'm in heaven liksom. Åt tills jag mådde lite illa faktiskt.

Att chefen fyller 40 exakt samma dag som min chokladfria månad är över, är ju himlans tur för honom. Så han fick lite choklad han också.

So I did it again. Lurade Norwegian. För inte tog jag flyget imorse som de trodde att jag skulle.

Jag tog ju bilen till Värmland igår. Hängde med såväl gudson, vänner och familj. Och imorse tog jag tåget in till Oslo (eftersom bilen helt magiskt ska lagas under tiden jag är borta).

Så när flyget lyfte från Arlanda, satt jag redan vid en dator på huvudkontoret här i Oslo och jobbade. MohahaHAHAAA.


P.S. Om du, eller någon du känner, vill flyga Oslo-Sthlm på söndag kväll - let me know. Ni kan få min biljett. D.S.

Har ju en ledig dag idag. Och vad gör jag då? Jo, jag ställer klockan på sju och ser till att mina orkidéer, varav bara en blommar (den jag köpte förra veckan), får sig ett bad.

Ganska onaturligt. För att vara mig.

Idag har jag fredag i kroppen. Lite för att jag dricker vin. Lite för att jag ska på konsert. Och lite för att jag är ledig imorn.

Klagar inte på nåt. Fredagar är gött!

Taxichauffören som precis körde hem mig frågade efter mitt telefonnummer. Han tyckte att det var ofattbart att jag var singel.

Jag höll med.

Edit: Vad bilden från förr-förra inlägget gjorde här tidigare (innan jag raderade det) har jag ingen aning om. Låt oss skylla på tekniska öden, istället för alkoholen. Och FYI - jag gav givetvis inte taxichaffisen mitt nummer. Om nån nu skulle tro det.

Hade jag varit en av de sju dvärgarna, hade jag definitivt varit Trötter nu.

Måste få min skönhetssömn omedelbums, så att jag kan vakna upp som Glader imorn inför den händelserika helgen. Det stundas julmarknad, AW och "Black Party".

Ger er en höhöjdsbild på den fina skymningen som var över Zürich.

Sleep tight, don't let the bedbugs bite!

Min moral alltså*. Den är så jäkla hög just nu. Ni kan inte ana.

Okej, jag ska erkänna att jag följde med och shoppade idag istället för att träna. Men det är en parentes. Är man i Frankrike, så är man.

Men ändå, moralen nådde nya höjder ikväll. För när vi, 12 kollegor, gick på fancy-spancy-michelinguide-restaurang här i Lyon. Då sa jag nej tack till dessert. Alltså - nej tack. Nej tack, som i: Jag behöver ingen dessert, jag klarar mig ändå. Även om chefen betalar.

För att visa på det stora i detta, så vill jag berätta att jag hade kunnat välja ett par kulor sorbet (mmm), några nougatpraliner (jisses va gott) eller rent av slagit till på en chokladfondant (typ det bästa som finns på hela jorden). Men jag sa nej. Nej tack, jag tar en cappuccino. Och den lilla chokladbiten jag fick till kaffet, gav jag bort. Kalla mig korkad, gör det. Men moral, det ska jag ändå ha.

Fast å andra sidan. Det gick ingen nöd på mig. Drack äkta champagne som aperitif, åt foie gras till förrätt och sen en fantastisk lammfilé som huvudrätt på det. Och drack givetvis ett underbart rött vin. Flera glas. Ska inte klaga någonstans. Verkligen inte. Gott är bara förnamnet. Efternamnet må väl ändå vara Lyx, von Lyx.

Behöver jag säga att jag har ett grymt bra jobb ändå? Lyxrestaurang med ta-vad-du-vill-princip. Sjukt bra chef. Minst lika bra kollegor. Och stämningen ska vi inte ens snacka om. Outstanding!

Imorn blir det lite mer jobb ändå. Nån nytta ska man ju göra också.



*Moralen syftar enbart till mitt inte-äta-godis-eller-sötsaker-i-november-mission. Den har absolut ingen som helst koppling till att inte göra er som läsare avundsjuka. Det är liksom det hela texten handlade om. Om ni nu missade det.

Har försökt att somna om i över en och en halv timma nu. Det går inte. Och det är fruktansvärt irriterande. Visst, jag har fått mina åtta timmars sömn, men jag är nog lite bakis känner jag. Har huvudvärk. Så det vore trevligt om man kunde sova bort det. Men nej. Går inte.

Ni undrar hur jag kan vara bakis? När jag sovit åtta timmar trots att jag vaknade 07:49?

Jo, det kan jag berätta. Man går till en bar redan strax efter fem på eftermiddagen i tron om att man bara ska dricka ett par glas vin. Men när tomma glas fylls på i en jämn ström, och för att sen få en hel flaska vin placerat på bordet med uppmaning om självbetjäning, då var det inget "bara ett par glas" längre; snarare "bara ett par FLASKOR". Har man dessutom endast två fyrakronorsvarmkorvar från Ikea i magen, är det inte så konstigt om man är lite, lite, liiite bakis. Okej?!

Eftersom jag vet att typ minst 10% av min läsarkrets gillar zinfandelvin, så kan jag härmed rekommendera ett vin som jag just blivit serverad här på Pelikan av världens mest serviceminded bartender (kan EVENTUELLT bero på att min polare känner killen i fråga).

Hursomhelst, kan berätta att jag har trevligt, njuter av vin. Och har tom snaskat chillinötter. Mmmm. Sen är jag SJUKT sugen på choklad, men jag ska hålla mig från det. Promise.

Efter denna kontorsdag kan jag nog glatt konstatera att det med största sannolikhet rörde sig om en fruktansvärd olycka på parfymavdelningen häromdagen. (Se tidigare inlägg, Orka länka liksom. Är ju precis nedanför. Hur lata får ni bli?)

Ingen kunde vara mer lättad än jag.

Förra veckas morgonträning gav mersmak, så blev en repris även denna vecka.

Om du tränar på Sats och ska dit idag, kan jag meddela att de tydligen har 80-talstema. Hade gått mig förbi, men det var ganska tydligt att killen som körde passet imorse inte hade missat det iallafall. Det var inte bara musiken som var 80. Hela han var det också.

Han ville kanske pika oss, men lät snarare lite nervös: "Mejlet om att det är 80-talstema idag. Ni *host host* fick inte det eller?".