h-lena

Har lagt mig och försöker att sova. En våning ner sitter pappa framför datorn och utforskar Facebook. Han har sökt på Töcksfors och läser i detta nu högt för mamma hela resultatlistan.

Töcksfors må vara en liten liten håla, som är obetydlig i världen, men fasen va många som verkar finnas på Facebook ändå.

Ibland utbrister pappa, "Oj, finns HAN här". Sen går det ett tag, så hör jag "Bor hon DÄR" och "Men det var ju LÄNGESEN han jobbade där". Det är tyst en stund; så skrattar han och säger till mamma "Man kan ju få reda på mycket rart här".

Måste erkänna att det ju är lite gulligt ändå. Liksom kvällens tidigare fråga "Finns det en motsvarighet till Google i Norge?".

Är hos Bro' och har läst rimmet på min julklapp. Jag har, enligt mig, en mycket kvalificerad gissning, men Bro' ler lite visste-du-skulle-tippa-det-finurligt, så kanske har jag fel. Så lite hjälp?

När du vill slå en tår
Den bara går och går
När du på morgonen ska upp
Denna hjälper dig att bli som en tupp.

Jag tippar på en sån där väckarklocka med ljus, wake up light eller vad dom nu heter. Inte för att jag vet vad en tår har att göra med saken, men tippar att det kan vara ett nödrim.

Andra förslag?

Igår hade jag en iPhone-skola med mamma som precis införskaffat en. Eller nej, hon har haft den ett par veckor, men som hon sa "jag väntar med att använda den tills du kommer hem, för om jag inte fattar hur jag ska göra, har jag ju ingen mobil." Sant.

Och eftersom hon fick med gratis Spotify, blev det en liten lektion även kring detta.

Och för att ha Spotify, måste man numera även ha ett Facebook-konto, så ja, en lektion där också.

Och när vi hade gjort hela den biten, kunde hon ju likgärna få adressen till min blogg också. Sagt och gjort.


Privat meddelande till mamma: Om du klickar på länken "kommentarer" nedanför detta (eller något annat) inlägg, kan du skriva meddelande till mig (som alla kan se) om det jag skrivit. Testa att skriva Hej, så vet jag att du hittat hit.

Men det är ingen fara om du inte förstår hur man gör. Det är nämligen bara ett par av mina läsare som verkar vara på den nivån ändå.

Ikväll har jag packat in en massa julklappar, gjort julgodis och bakat kryddkaksmuffins; samtidigt som en julspotifylista har spelats.

Egentligen borde jag ha packat kläder, städat, tömt kylen och nu gå och lägga mig; istället för att behöva spendera natten på att göra just det jag ännu inte gjort.

Men, värsta julstämningen jag lyckades få till ändå. Helvärt!

Smurfar gillar sushi.

Man får ju inte lämna blod varje dag. Så i fortsatt brist på frukost hemma, köpte jag lite på väg till kontoret istället.

Och när man köper två drycker, får man en sån där cup holder (ja, kopphållare på ren svenska - men det låter ju inte lika coolt). Och det är nåt med de där grejerna som jag gillar. Man känner sig liksom urban chic. Världsvan. Lite cool sådär helt enkelt*.


*vet ju att det bara är i min lilla värld som detta är sant. Men vilken bra liten värld jag har ändå. Love it!

Inte en enda bild tog jag i helgen. Och inte ett enda blogginlägg producerades. Twittrade heller inte ett ord. På sin höjd kan jag eventuellt ha lajkat en status på Facebook. Men tvivlar tom på det.

Finns således inte ett enda bevis på föregående helgens existens.

Det skrämmande är att jag tycker att det är just - lite skrämmande.

För att lämna närmare en halvliter blod, får man inte bara frulle, fika och ge-blod-reflexer.

Nej, man får välja nåt från gåvoskåpet också. Idag tog jag ett par Iittala-glas*. Och bara för att det är juletider slängde de ner en påse chokladhjärtan i påsen också. Å sist men inte minst får man ju ett par gratisbiljetter till lokaltrafiken också.

Man kan ju nästan inte [läs: inte alls] säga att man lämnar blod "för en god sak" längre.



*perfekt julklapp att ge bort ju. Säger bara - smartheten!

Hade ingen frukost hemma imorse, så nu sitter jag här, på Blodcentralen, och äter.

Alltid bra att ha en back-up.

När jag tvättar kläder (alltså, utsätter mig för den tråkigaste hushållssysslan ever) är jag organiserad vid upphängningen i torkskåpet. Kläder vänds rätt, liknande plagg [läs: de som ska ligga ihop i garderoben] hängs bredvid varandra osv. Färgskala däremot, har den senare tiden kommit att bli något lägre prioriterat.

Sen hänger jag alltid träningskläderna ytterst. Detta för att om nån nyfiken granne skulle få för sig att kika in, tror de att jag är värsta hurtbullen.

Jojo, man får inte va dum. Måste ju tänka på sin image liksom.

I brist av kopphållare i min Moviebox, kommer jag att köra såhär.

Låt oss hoppas att det hela inte kommer att sluta i nån olycka. Då tänker jag främst på att jag inte vill skålla mina mer intima delar. Eller få kaffe i sätet. Vore jobbigt.

Ikväll har jag pysslat med att sätta upp väggdekor bakom min säng. Kändes lite som när man var liten och satte upp klistermärkena man fått i Kalle Anka-tidningarna på dörren till sitt rum. "Äh, DÄR passar det nog in va?".

Tror dock inte att det kommer att vara lika svårt att få ner detta, som klistermärkena man pepprade på dörren. De satt liksom där. Forever. Brydde man sig ju inte om som åttaåring direkt. Mamma lite mer antagligen.

Nåja, jag tycker att detta inte blev så pjåkigt iallafall. Vad tycks?

Det har varit adventsmys ute i Vaxholm idag. Det bakades pepparkakor. Knåpades ihop marsipangodis. Och dracks glögg.

Jag lyckades få till ett par grisar och en pingvin. Åt desto mer pepparkaksdeg. Och nougat.

Himlans tur att jag inte har en snacksfri månad i december. Hade ju inte gått. Tror dessutom att jag tar igen allt jag avstod förra månaden. Minst. Har antagligen redan gått upp de där kilona (2,5) och ökat de centimetrarna (2) som jag tappade i november.

Nåja, jag satsar på att det kommer en sträng vinter som jag måste äta upp mig inför. Liksom en björn.

Och det Noel tackar för är dagens paket från adventskalendern. För den 30 november var jag förbi med en kasse klappar; närmare bestämt 24 stycken. En för varje dag fram till julafton. En liten tradition vi började med förr-förra julen - klappkalender.

Det var ju jättekul att plocka upp. Men efter att man satt upp dem på kalendern, var det lite trist att inte få öppna ett enda. Taskigt liksom.

Men nu, nu har han alltså öppnat tio stycken. Och verkade ju ganska glad ändå, i klippet nedan.

Är det någon som säger att man inte kan köpa sig lite kärlek?

Dagens bästa meddelande fick jag från den här godingen. "Hej Helena. Tack så mycket." Ibland ska det inte så mycket till för att göra en dag. Sötaste Noel.