h-lena

Kan inte påstå att jag är stolt över denna pose som jag slog till med under mitt allra första fotografbesök.

JAG kunde ju inte veta bättre. Men fotografen däremot. Han borde kanske inte valt ut bilden. För tyckte han verkligen att det där blev bra? Att det med den där korta vattenkammade frisyren, de blåa ögonen, den gräddvita huden och den raka armen i luften, blev ett gulligt koncept?

Kanske var fotografen bara en föregångare till Nina Maria Kleivan.

Hittade fler gamla bilder i arkivet. Familjerna Nilsson och Lindqvist på Bornholm. 1989 skulle jag tippa att det är. Alltså drygt 20 år sedan. Jisses, vad tiden går. Minns det som igår. Nej, det gör jag ju inte. Men lite iallafall. Som när vi var i den där lilla butiken och en colaflaska gick i golvet. Minns inte vem av papporna som var den ansvarige, för inte var det några av oss barn iallafall. DET minns jag, liksom de följande sekunderna. Först ett kras när flaskan krossades. Sen colan som rann in under disken. Och sen svart. Hela butiken blev strömlös. Som jag skämdes.

Finns så mycket jag skulle kunna kommentera på bilden också. Mycket nostalgi.

Pappa som filmar och ber oss att säga något. Allt vi lyckas pressa fram är ett töntigt "Heeej" och sen tittar vi ner i marken och gör cirklar med högerfoten i gruset. När vi tittar upp igen hoppas vi att kameran är borta.

Och kläderna. Man skulle ju kunna tro att vi är ute på någon vandring eftersom vi är så sportigt klädda. Men så är det ju inte. Minibussen står precis där nedanför kullen. Det där är bara våra vardagskläder som vi alltid gick runt i. Helfärgade mjukiskläder. Sickna modelejon.



Tycker för övrigt att jag fick till en snygg pose där framför mamma.
Med isbjörnsnallen i högsta hugg.

Även här undrar jag lite hur mamma tänkte. För den där frisyren sprang jag runt med ett tag. Ja, faktiskt ganska länge. Ho-ho-hockeyfrilla! Mamma hade iochförsig också en. Fast med permanent. Det var det glada 80-talet det. Antar att vi var inne.

Och Bro' sitter där i bakgrunden och är stolt över gluggen. Fint syskonpar vi var. Jag menar givetvis ÄR!

Från: 076 8153 XXX (Ett för mig okänt nummer)
Datum: 23 maj 2007
Tid: 20:01

Hej heter magnus. finns i småland.. Hitta ditt nr på mitt andra kort.. Fundera på vem du är? Ålder och bor? hoppas du vill höra av dej.

_________

Mitt svar: Eh, ursäkta? Bor i Kalmar och tror knappast att jag känner dig.
_________


Från: 076 8153 XXX (Ett för mig okänt nummer)
Datum: 23 maj 2007
Tid: 20:13

Ålder?

_________

Mitt svar: Alltså, jag vet inte ens vem du är.
_________


Från: 076 8153 XXX (Ett för mig okänt nummer)
Datum: 23 maj 2007
Tid: 20:15

Ja är 30 finns i gnosjö..


Bakgrundshistoria: Ja, det finns ingen... Är lika frågande till smsen än idag. Vad säger man?! Antagligen var det bara någon som ville driva med mig.

Från: Christoffer aka Toffen
Datum: 20 januari 2007
Tid: 18:16

Tja. Ska du ut ikväll lr ska du på husfest? Kram

Från: Christoffer aka Toffen
Datum: 20 januari 2007
Tid: 18:17

Igen! Fan! :)


Bakgrundshistoria: Detta är från en lillebror till ett gammalt ex (från typ 2000). Hade ingen kontakt direkt med varken ex eller bror 2007, men det kom ett SMS lite då och då av misstag från just Toffen. Han hade tydligen fler Helena i sin telefonlista. En annan Helena som han kände lite bättre. Och gick på fest med.

Från: Vanessa
Datum: 9 augusti 2008
Tid: 23:59

Din låt!


Historia: Vi var på Way Out West i Göteborg och lyssnade på Neil Young. Efter ett par låtar blev jag less och valde att gå och kika på Lykke Li istället. När det var slut där gick jag tillbaka mot stora scenen och precis då kommer låten jag gillar med Neil - Rockin' in the Free World. Samtidigt fick jag smset från Vanessa. Fint va?

Från: Kristofer H
Datum: 27 juli 2008
Tid: 02:47

Förlåt om jag verkade läskig med mitt tryckarförslag - inte meningen :) Hoppas fröken hade en bra kväll! Kram kram


Bakgrundshistoria: Sprang på en gammal bekant, Kristofer, på krogen i Karlstad som också är känd som "kallt dillmos" bland några av mina vänner. Men det är en helt annan historia. Precis innan stängningsdags spelades någon form av obligatorisk tryckare som görs på liknande hak och Kristofer frågade om jag ville dansa. Jag avböjde, eftersom jag och mina vänner precis skulle gå. Fick hans sms kanske en kvart efter att jag lämnat lokalen. Han blev nog lite rädd att jag trodde att han gjorde ett fem-i-två-ragg på mig. Haha. Men å andra sidan, vad var det egentligen?!

Från: B-A
Datum: 17 december 2008
Tid: 21:46

Sitter i en bar med Jennie och kollar i en bok om Söder. Om Skanstull står det: "Känns lite som Malmö, förbunden med en lång bro till en annan del av världen." Haha! Du ska bo i en annan del av världen! Hello Africa, tell me how you 'doin.

_________

Mitt svar: "Ja, men det passar mig; Gillar ju att se världen jag".
_________


Från: B-A
Datum: 17 december 2008
Tid: 21:53

Jag ser fram emot att missionera på din kontinent!


Bakgrundshistoria: Jag hade precis köpt min lägenhet i Årsta och blev varmt välkommen av min kära men tydligen något snobbiga fd-killen-från-gatan-hemma-i-Töcksfors-men-numera-Söderkisen.

Från: Daniel aka Stålis
Datum: 23 maj 2009
Tid: 22:30

Jag har INGEN aning om varför, eller vem du är??? Har du?


Bakgrundshistoria: Vi spelade "våghals" på min inflyttningsfest och jag fick uppdrag att skicka smset "Varför blev det aldrig något mellan oss egentligen?" till en kontakt i min mobil som någon annan valde ut. Jag vill inte nämna namn på personen som gjorde det, men de två första bokstäverna i alfabetet i omvänd ordning kan ge en 'liten' hint. Regeln var också att jag inte fick svara på ev SMS från offret, alltså Stålis, samma kväll.

Jag hade (som tur var?) nytt mobilnummer, vilket jag inte skickat till alla i min telefonbok och ett nummer som heller inte fanns att hitta på nummerupplysningen, så Stålis kunde inte veta vem det var ifrån. Eftersom jag dagen efter också glömde att skicka ett förklarande SMS och heller inte har träffat/pratat med honom sedan dess, vet han antagligen inte än idag vem som skickade meddelandet.

Men av någon underlig anledning har jag en känsla av att han om inte alltför länge blir upplyst om saken.

Jag fick meddelandet i min telefon förra veckan att sms-minnet nästan var fullt. För att snabbrädda hela situationen raderade jag alla skickade sms. Vill inte ta bort alla i inboxen. Töntigt nog finns det ju några sms som man vill spara. Några man blev extra glad över. Några som påminner om en specifik resa eller händelse. Några som för andra kan vara totalt meningslösa, men som man själv gärna vill ha kvar. Därför tog jag mig tiden att sitta och gå igenom alla sms på telefonen. Raderade alla intetsägande och obetydliga meddelanden, vilka tog upp plats för de mer viktiga och framförallt minnesvärda smsen. 

Tänkte att jag skulle publicera några sms som jag valt att spara och kanske lite historia kring dem. Förmedla min nostalgi lite. Ja?