h-lena

Vi har inget hotell inatt. Vårt flyg går 04:35, så vi tänkte att vi hänger runt i stan och sen åker vi ut til flygplatsen i god tid. Kommer sova som en sten på flyget. 

 

Så, vår resa har liksom kommit till sitt slut. Sista dagen. 

 

Lite sorgligt. Men vi har haft det bra. Bättre än många.

 

Vi ses hemma!

 

 

Ska enligt plan landa 16:20 på Arlanda, 7 januari. Står ni å hälsar oss välkomna när vi kommer till ankomstterminalen lovar jag att vi blir förvånade. 

Idag satte vi oss på färjan över till Dar es Salaam. Det blåste så in i bomben. Var som att åka Balder på Liseberg. Femtioelva gånger på rad. Blev lite illamående. Tänkte att om vi sjunker och jag dör; antingen genom att jag dras med ner i djupet och drunknar, eller blir uppäten av en haj, så vill jag att Release Me spelad på min begravning. Men vi sjönk inte.

 

Och nu är vi i Dar es Salaam.

Köpte massage av en tant som gick längs stranden. Hon ville fläta mitt hår också, men det fick hon inte. 

 

 

 

P.S. Märker ni att mina tänkbara scenario-inlägg börjar bli alltmer kortfattade? Kan vara för att klockan närmar sig 01:00, natten innan jag faktiskt ska bege mig - på riktigt (13 dec, 2012). Jag måste snart sova. Och fantasin tryter. Och ärligt talat? Hur mycket tror ni vi kommer att göra på Zanzibar? Vi kommer äta, sova, läsa bok och bada. Kanske slår vi på stort och pratar med varann då och då. D.S.

Såg en delfin.

Det är mer livat här i norr. Och bättre badmöjligheter. Inte så långgrunt. 

 

Har gått ner i solskyddsfaktor nu. Lever lite farligt. Nu ligger vi på 30. 

 

Och idag är det nyårsafton. Har ni det kallt hemma? Här ligger vi på stadiga 30. Plus that is. 

 

Gott nytt år på er!

En dag i staden och nu beger vi oss norrut, närmare bestämt Kendwa. 

 

Ska bo vid stranden igen, på Kendwa Rocks. Där var jag på Full moon party för 5,5 år sedan. Antar att det ändrat sig lite. Eller inte alls.

Vi har återhämtat oss lite nu. Östkusten har gjort sitt. Vi är nöjda. 

 

Beger oss till Stone town, aka Zanzibar town. Behöver leva lite stadsliv. 

 

Ska försöka komma ihåg att boka vår färjetur över till Dar es Salaam när vi ändå är i stan, så att vi kommer med flyget hem om dryga veckan.

Såg en apa vid frukost, sen fick jag ett bett. Kan ha varit en strandloppa. 

 

Betedde mig som en bokmal.

 

Åt räkor.

Om ni inte märkt det. Så är vi lite i en återuppbyggnadsfas efter förra veckan. 

 

Vi försöker jämna ut händelserna. Återfå balansen. 

 

Återkommer.

Regnade en del idag. Låg under ett parasoll. Spelade kort.

 

 

Nu ska vi gå och äta middag. Är sugen på sjömat.

Låg mest i skuggan. Läste bok. Åt mango.

Med det internationella flygbolaget Precision Air tog vi oss till Zanzibar. Så himla precist vete tusan om jag vill kalla det. Men i tanzanska mått, är väl inte en försening på två timmar något att höja rösten för. Det var iallafall bra mycket bekvämare än att sätta sig på en tiotimmarsbuss för att sen ta en färja.

 

Och nu är vi trots allt på Zanzibars östkust. Närmare bestämt Mbuyuni Beach Village. 

 

Vi ligger på stranden. Med solskyddsfaktor 50. Badar inte, men vadar. Vi vadar 50 meter ut i havet. Det är långgrunt kan man säga. Vi läser bok.

 

Vi firar julafton.

Upplever en sorts bakfylla av aldrig tidigare skådat slag. 

 

Vi ska ändå trotsa träningsvärken som är out-of-this-world och ta tag i oss. Bege oss och handla upp de sista ihopsamlade pengarna på leksaker och prylar för att sen åka till ett annat barnhem. Inte för att vi är i ett behov att att boosta vårt ego med en Justin Bieber-upplevelse, utan för barnen såklart.

 

Vi är väldigt stolta över att så många bidragit. Som utlovat kommer vi att ge er en rapport med bilder och förhoppningsvis en liten video också. 

 

Imorn är det julafton. Då flyger vi till Zanzibar.

 

 

Förresten, har jag sagt att det är varmt här? 31 grader. Och sol. 

Gårdagen var en pärs. Det var ren jävulskap blandad med ren och skär lycka. Jag har aldrig befunnit mig så högt och lågt (både bokstavligt och bildligt) på en och samma dag tidigare. Det var galet.

 

Idag har vi haft vår kortaste strapats någonsin. Bara tre timmar. Men efter föregående dygns 16 timmar vandring i benen, var dagens 15 km ingen lek heller. Benen, kroppen, knoppen - ja allt, verkligen ALLT, känns mört. 

 

Men vi är glada. Nöjda och glada. Vi är nöjda, glada och stolta.

 

Vi har varit på Afrikas tak!

 

 

Och nu ska det bli så fruktansvärt skönt med en dusch. Och en säng. 

 

 

 

DAGENS RUTT: Mweka Camp (3100 möh) till Mweka Gate (1980 möh). 15 km genom regnskog på vår kortaste vandring på hela veckan, 3 timmar. 

Vi har läst så många historier. Om folk som blir dåliga. Huvudvärk, illamående och yrsel som de lindriga symptomen. Om hur jävligt det är. Om hur folk aldrig varit med om något så hemskt någonsin innan. Vi trodde att vi var förberedda. Vi trodde att vi var härdade. Vi föreställde oss det värsta. 

 

Vi. Visste. Inget. 

 

Det var omänskligt att i en brant rullgrusbacke försöka gå uppåt i kolmörker. Det sas att månen skulle lysa vår väg, men vi fick förlita oss helt till 39-kronors-Clas-Ohlson-pannlamporna. Och att med två underställ, fleecebyxor, överdragsbyxor och skalbyxor, tillsammans med två underställströjor, fleecetröja, termojacka, skaljacka, balaklava, mössa och tre freaking vantar ÄNDÅ frysa är utom denna värld.

 

Förstå också frustrationen att som Michelingubbe ta tre steg fram och upp, för att sen hasa två tillbaks. Ner. Och detta skedde inte bara i en timma. Inte bara i två. Inte heller tre. Vid fyra hade vi kommit halvvägs. Vi gjorde detta i ett helt dagsverke, men mitt i natten. Tre steg upp, två tillbaks. Tjock Michelingubbe som ändå fryser. I mörkret. Och höjden som får en att flåsa av utmattning bara genom att öppna ögonen. I. Åtta. Långa. Timmar. 

 

Men. Så kom vi till Stella Point. Och såg solen kika upp vid horisonten. Så fort strålarna nådde våra genomfrusna själar, började vi tina. Och känslan är obeskrivlig. Allt efter det är luddigt. Ett töcken. Vi tog oss bort och upp till toppens topp. Jag tror att vi hoppade. Och tog bilder. 

 

Med geleben tog vi oss ner, ner, ner. Adrenalinet och upprymdheten bar oss. Vi själva kunde inte.

 

 

 

DAGENS RUTT: Barafu Camp (4550 möh) till Stella Point (5685 möh) för att slutligen nå målet Uhuru Peak (5895 möh) och sen ta oss ner till Mweka (3100 möh). Upp till toppen är det 7 km, vilket beräknas ta 8 timmar. Ner kommer det att ta lika lång tid, 8 timmar, men betydligt längre avstånd, 23 km.