h-lena

Lerbrickor placerade i en fyrkant på golvet. Kan inte vem som helst komma på. Och i två (!!) lager. Wow alltså.

Av någon konstig anledning hamnade vi bland de erotiska skulpturerna.

Vi är på översta våningen på Museum of Modern Art. Vi kikar ner några våningar. Men inte Madde, hon har höjdskräck och står så långt ifrån glasräcket man bara kan.

Vi är på Brooklyn-sidan av bron nu. Precis vid vattnet. De visar utomhusbio. Nån gammal rulle där de pratar franska ibland. Verkar inte superbra. Dessutom har vi nog missat ganska mycket, men vad gör väl det. Det är stämning här. Njuter för fullt av utsikten och värmen. Det är fortfarande 27 grader. Allt hade varit perfekt om jag inte hade varit toanödig. Men herre gud, man kan ju inte få allt här i världen. Inte hela tiden iallafall.

Sitter på en uteservering i Seaport precis vid Brooklyn Bridge och tar en öl. Vad vi firar? Att det snart är helg, att det är sol, att vi har semester, att vi är i New York. You name it, vi firar det. När vi ändå är i farten höjer vi glaset för kära storebror som fyller år idag. Skål Bro'!

Nu är vi snart på Manhattan igen. Tänkte bara att ni skulle få se en bild på skylinen. Inget mer än det. Men när jag tänker efter är det inte så bara ändå. Den är ju ganska häftig.

Även lunchen präglas av frihet. Eller så är det bara turism. Troligen det sistnämnda. Nu är vi hursomhelst på Ellis Island och för närvarande pausar vi i det kulturella museeandet som pågår.

Har tagit båten ut till Liberty Island. Här osar det frihet. Eller så är det bara svett, för varmt är det. Men vi klagar inte. Är nöjd över att det inte regnar som prognosen sagt.

Nu lämnar vi Washington. Vanessa och Madde försöker hålla humöret uppe, men egentligen gråter vi alla tre blod. Inte för att vi lämnar huvudstaden, utan för att vi gör det med buss. Tro inte att vi kvaddat vår fina hyrbil nu. Nej, vi planerade att lämna in den här. Kanske kan anses som galenskap nu, men när vi bokade det tyckte vi att det lät klokt. Framförallt mest ekonomiskt. Tro inte heller att vi är snåla. Vi är, som jag tidigare nämnt, äventyrliga. Ombyte förnöjer och allt det där. Dessutom kan vi ju sova nu också. Men jag hade nog hellre kört. Det hade jag. Hursomhelst, nu sitter vi på bussen. Nevvan, here we come - again.

Nu hoppar vi fram längs gatorna i en inte alltför fräsch taxi. Men den matchar kanske hur vi känner oss också - inte alltför fräscha. Det har varit molnigt men varmt idag. Luftfuktigheten på topp och vår kladdighetsfaktor likaså. Hoppas att vi inte sitter fastklistrade i sätet när det är dags att kliva ur.

Har turistat järnet här i DC idag. Var förbi Vita Huset en snabbis. Är väl ändå obligatoriskt. Hade vi haft mer tid hade vi nog kikat in på en kopp kaffe, men det hann vi liksom inte med. Sorry Obama. Får ta det nästa gång. Promise!

Är i Washington Harbour. Här flaggar de topp 3 viktigaste flaggorna i världen, från vänster: EU, Sverige och USA. Jo, jag vet att bilden är kass, men det är lite svårt att ta bild på flaggor när det inte är någon vind.

Vi har anlänt Washington, närmare bestämt Arlington National Cementery. Det är nästintill olidligt varmt och om vi inte får i oss kall vätska inom kort kommer vi att kunna få en varsin sten här också. Ja, såvida vi hade varit amerikanska soldater och det hade varit ett krig här samtidigt. Alltså kommer det inte att ske, så vi går och köper oss en dricka. NU!

Känns tryggt att tanka på Shell. Man är liksom hemma, fast ändå inte. Hursomhelst, vi lämnar Rocky Mount nu för att bege oss mot Washington DC. Ska kolla om Obama är hemma. Så vi sätter oss i bilen och gör som skyltarna längs vägarna här i Virginia säger: Buckle up! It's a law we can live with.

Dagens visdomsord! Vi låter skylten tala för sig själv. Vi är bara glada över att vi faktiskt KAN ta semester, eftersom vi gillar't.