h-lena

Rhonda, Vanessas gamla värdmamma, bjuder på äkta Franklin County Moonshine. Här dricker man det rent. Hardcore!

Inget speciellt. Sitter bara på verandan och njuter. Ska försöka få lite färg på mina stackars ben. Sen gör jag lite smygreklam för Coca Cola också. Jo, jag sitter och väntar på att kolibrin ska komma förbi igen. Vill få till en bild. Men de är snabba de där jäklarna.

Backseat driving sysselsätter jag mig inte med för tillfället. Nej, jag halvligger ner här bak. Man kan nämligen luta bak ryggstödet i vår bil. Jäkligt nice enligt mig. Vi har nu kommit till Vanessas gamla hoods, Franklin County. Om inte alltför länge anländer vi Rocky Mount. Perfekt namn på ställe att åka till nu tycker jag. Tog sin lilla tid dock. Vi har precis käkat på Taco Bell också. Madde visar gärna det. Det är nog det mest spännande som hänt längs vägen. Nej just ja, jag köpte ett par sneakers när vi lunchade. Assnygga.

Vaddå GPS? Här kör vi på utskriven vägbeskrivning från Google Maps. Känns mer äventyrligt. GPS är för mesar. Och sen kostar det extra. - Vi ska svänga vänster här. Tror jag.

Då har vi hämtat upp hyrbilen. Beställde och betalade för en Ford fokus, men som ni ser blev vi uppgraderade. We like! Har precis köpt frulle på Dunkin' Donuts. Vi anammar den amerikanska kulturen till fullo.

Good night from New York. Ja, alltså god natt på ren svenska. Klockan är 22:49 här och det kan ju tyckas ungt. Men med tidsskillnaden har vi ju varit vakna i över ett dygn, så de va inte illa att vi orkat ränna ute på stan tills nu. Men NY ger ju en liten extra kick. Det hoppas vi även att Virginia gör, för dit bär det av imorn. Här ska sleepas tight och hoppas innerligt att inga bed bugs bite.

Äntligen! Nu är vi på Manhattan. Då ska vi traska ner 8 Ave till hostlet på 30th St. Vi har väl 26 grader o moln. Funka. Funka fiiint!

Final call? Yeah right. Vi får ju stå och vänta här. Men snart går vi på planet. Snart. Vi hör av oss när vi är framme i New York. See Ya!

Hornsgatan är öde. Vem är inte vaken 05:05 egentligen? Herre gud. Vi hade inte ens bråttom innan. Vaknade av första vibrationen på mobilen. Vi är laddade! Någon som däremot hade bråttom till jobbet imorse var nog taxichauffören. Han luktar svett. Ingen tid för dusch får inte. Eller också har han jobbat hela natten. Hursomhelst blev jag illamående. Tur att jag tog framsätet. Arlanda next.

Tänkte åka till Töcksfors i helgen. Just nu är det bilkö ut ur Stockholm. Kanske inte så smart att köra en fredag eftermiddag. Men va tusan, jag har inte bråttom. Jag har ju semester. Njuter av solen genom takluckan. Stressfaktor: Låg

Mumintrollet kom till flygplatsen för att vinka av mig. Tycker jag var omtänksamt. Och snällt. Jag gav honom en kram. Det var han värd.

Även i Finland har de hemska ring-in-och-vinn-program på tv. Liksom i Sverige har de en hyperaktiv brud med skrikig röst framför kameran. Något nytt var dock kläderna, eller snarare bristen på dem. Men en bikiniklädd brud kanske får alla ensamma och kalla finnar att ringa in desto mer. Vad gör man inte för pengar? Jag har däremot svårt att förstå det gulblekta håret med taskiga extensions och läppglanset som är kletat i halva ansiktet. Är det meningen att det ska se bra ut?

Ligger nerbäddad i sängen på hotellet i Helsingfors medan mina kollegor är ute och äter trerätters och pimplar vin. Då inser ni att jag inte mår så himla bra när jag tackar nej till god mat och dryck. Usch ja. Försöker dämpa febern med diverse tabletter och det funkar väl till viss del. Däremot skulle jag vilja säga att både Bafucin och Strepsils är värdelöst mot halsont. Eller ja, jag vet ju inte hur det hade känts utan dem, men tvivlar på att det kunde vara värre. Känner mig lite ynklig; det gör jag. Men ändå inte så mycket eftersom jag trots allt lyckades hålla inne såväl hosta såsom slem under de seminarietimmarna vi hade idag.

Drar mig för att hosta upp allt slem som samlar sig. Det gör så ont. Väntar in i det sista tills jag nästan inte kan få fram ett ljud på grund av att halsen täppts igen av all sörja. Har försökt att få till en taktik genom att få upp så mycket slem som möjligt med så lite ansträngning och hosta som möjligt. Går sisådär. Slutar med en hostattack utan dess like och tårar som ofrivilligt flödar ut ur ögonen. Oskönt är en underdrift.

Antar att jag fått er att sluta läsa pga allt äckelprat. Men jag har inget vettigt att komma med ändå. Låt oss skylla på att jag feberyrar. Men då kanske jag snarare borde ha skrivit något i stil med att jag sett prins Carl Philip sväva förbi utanför hotellfönstret och att jag tror att han förföljer mig. Men nu skrev jag ju inte så (eller jo... nu). För övrigt är det ju inte ens sant.

Är hungrig nu också, men vet inte om jag orkar gå och köpa något. Det finns en butik nere i receptionen, fem våningar ner - med hiss. Det borde man ju klara. Eller är det värt att ta room service för en avgift på 10 Euro? Nej, så ynklig är jag inte. Inte än.

Man ser ju inga som helst spår här i Oslo efter något galet firande av varken 17. mai eller pojken Rybaks storvinst. Men kanske är de extra noga med att städa upp just framför kungens slott ändå. Lite dött var det iaf, men det kan väl kanske bero just på helgens firande. Vad vet jag. Nåja, mitt dagsbesök här i Oslo har gett mig såväl ökad kunskap som trevligt sällskap. Till och med en joggingtur med några kollegor fick jag till. Inte illa. Nu ska jag bege mig mot Gardemoen och få i mig lite mat. Och såsmåningom hemfärd såklart. Åker ju inte till flygplatsen bara för att äta.

Är på svensk mark igen. Trodde ett tag att vi skulle nödlanda i Themsen, men det behövdes aldrig. Blev besviken. Hade ju varit lite spännande. Ja, såvida man överlevt liksom Hudson River-passagerarna. Annars ganska ocoolt. Hursomhelst sitter jag nu på flygbussen från Landvetter. På radion spelas Svenne Banan och plötsligt känns allt lagom igen. Trist.