h-lena

Det finns många fördelar med att vara hemma hos mor och far. Just nu är det att pappa tvättar bilen åt mig, utan att jag bett om det. Ser ut som att han gör ett bra jobb ändå. Att han dessutom lagat bilen så att den förhoppningsvis inte kommer att göra ofrivilliga stopp längs motorvägen är en bonus. En stor bonus.

Sitter på bussen från Oslo. Killen som sitter bakom mig är lite läskig. Inte bara så lite heller. Han sörplar sjukt högt. Skulle kunna tro att han tvingar i sig en otroligt varm soppa. Men han gör inte det. Inte ens en ljummen kaffe. Nej, han har faktiskt inget drickbart alls. Men han sörplar. Sjukt högt sörplar han. Ni förstår läskigheten här. Är trött och skulle lätt kunna sova. Om det inte vore för killen bakom mig. Är rädd att han ska luta sig över sätet och dregla ner mig. Men mest rädd är jag nog för ett rabiesbett. Måste vara rabies han har. Han verkar ju inte kunna svälja. Tur att jag är framme snart. Där borta är Örje. 20 min till Töcksfors.

Har legat på sängen sedan jag klev in på hotellrummet vid åttatiden. Men jag har fortfarande inte lagt mig ordentligt. Ligger med kläderna på och datorn i knät. Har käkat sushi. Kollat tv. Pratat i telefon. Spenderat onödigt mycket tid på internet och hela tiden tänkt att jag borde sova. Har hela tiden egentligen VELAT sova, men är nästan för trött för att ta mig för det. Hur nu det är möjligt. Nu slentriankollar jag bloggarna jag läser för säkert femte gången. Inga nya uppdateringar. Tecken på att jag ska sova ändå? Kanske. Troligen. Gör iallafall så.

Mina senaste inlägg har kommit huller om buller. Jag löste ju korsordet först, sen sodukun och sist hade jag kommit fram. Nu ska jag precis lägga mig. Har ätit, druckit och bastat gott. Hör faktiskt att de andra är igång än. Men jag är väl gammal. Inte ungdom längre. Inte under 26. Suck?!

Jag saknar EN bokstav - EN enda! Längst upp till vänster under datumrutan. Ful fisk, lodrätt, tre bokstäver. Slutar på LK. Har testat med alla vokaler, men inget låter bekant. Hjälp mig här! I övrigt vet jag att det ser lite kladdigt ut, men allt är rätt. I can feel it. Skyller kråkfötterna på att jag sitter på en buss. Är på väg till Lyngör på Sörlandet.

Det verkar bli en fin dag idag.

Då var man på svensk mark igen. Flygresan gick som på räls. Om man nu kan uttrycka sig så. Ni fattar. Snabbt och relativt smärtfritt. Jag sa ju att jag lätt hade kunnat stanna kvar och det står jag fast vid. Men så är det ju alltid skönt att komma hem också. Det är nog lite sant det där med att borta är bra, men hemma bäst.

Då boardar vi MH 091. See you on the other side. Ja, av Atlanten alltså.

Sitter på flygbussen ut till Newark. Vinkar hejdå till Manhattan som fägrar på andra sidan Hudsonfloden. Hade verkligen kunnat stanna längre - lätt. Men man får väl komma tillbaks snart igen.

Har vandrat runt på stan hela dagen. Solen skiner och det är väldigt varmt. Att ta på sig långbyxor inför resan redan imorse var kanske inte det smartaste. Men nu svalkar vi oss med en glass iallafall. Gott, gott gottigott gott.

Då äter vi vår sista amerikanska frukost. Goodie goodie. Vad som är mindre goodie är hostan som helt plötsligt blivit värre och att vi ska hem ikväll. Men vi har knappt 12 timmar tills vi lyfter. De ska vi spendera väl.

Flickorna bjuder mig på dessertbuffé på The View. En restaurang i toppen av en skrapa vid Times Square som roterar. Kanonfin utsikt. Dricker vit sangria gör vi också. Har inte ätit någon mat sedan lunch. Vi ska äta oss mätta på sötsaker. Kommer att få värsta sockerchocken. Men förstå vad mkt man kan välja på. Chokladfontän finns det också. Helena är i himlen.

Vi är i Brooklyn och sitter på ett tak. Ser ut över Manhattan. Cajsa, Vanessas polare, bor här. Galet. Vi dricker vin och njuter. Njuter massa!

Musikalen var grym. Nu grundar vi med pizza i Central Park, för ikväll blire drinkar.

Vanessa lyckades vinna två biljetter till musikalen. Hon är allt bra tursam hon. Så då köpte vi till så att vi alla kunde gå. Jag sitter bredvid en plus size amerikan. Han tar liksom upp halva mitt säte också. Jag måste luta mig över på Madde för att få plats. Men när det blev så billigt är det väl sånt man får acceptera. Han luktar åtminstone inte illa.