h-lena

Messar med mamma såhär på fredagskvällen. Vi behandlar jobb, planer i helgen och givetvis Bro's son, tillika mammas ögonsten.

Och ja, vad ska man säga? Man kan ju inte anklaga henne för att ha en dold agenda iallafall.

Lite nervös hann jag bli när displayen på mobilen blinkade till och jag såg vem som precis messat mig - Polisen! För inte är det var dag man får sms av polisen inte. Åtminstone inte jag.

Men så kom jag på att det var en påminnelse. En påminnelse om att jag ska till dem om ett par timmar. Har en bokad tid för nytt pass.

Tyvärr var det inte mer spännande än så. F'låt.

Att ta med sig de FODRADE träningstightsen till konditionspasset på gymmet, är inte mitt smartaste drag idag. Det är alltså de tightsen jag använder utomhus. När det är minusgrader. Det är mina åka-skidor-tights. Som jag nu måste använda på ett step-pass. Inomhus. I värmen.

Wish me luck!

/kommersvettasihjäl_83

Missade precis en buss hem och valde därför att gå, istället för att vänta 10 min i kylan. Strax går en kille ikapp mig och säger "Hej!" när han går förbi. Han vill väl va trevlig tänker jag och svarar artigt med samma fras. Då fortsätter han: "Vill du ha nån som följer dig hem?". Eftersom jag går och lyssnar på musik blir jag lite fundersam på om jag hört rätt, men säger ändå "Tack, det är bra". "Okej" säger killen och traskar vidare.

Min första tanke var givetvis(?!) att han raggade. Men tänk om han bara trodde att jag var rädd för att gå hem själv på natten och ville följa mig. Hur gulligt är inte det egentligen? Och snällt!

Visst, han hade ju lik gärna kunnat va våldtäktsman själv, men hur cynisk får man va? Jag gick iaf typ 50 m bakom honom hela vägen hem. Kändes ganska tryggt ändå.

Imorse vattnade jag mina blommor. Kanske inget man gör sådär på morgonkvisten egentligen. Kanske inget man gör särskilt ofta alls om den 'man' är just jag.

Trots detta, så har jag såhär i efterhand en svag, svag känsla att det kanske var slöseri med vatten. Iallafall på den här:

Jag förstår inte, på riktigt inte, människor som går från omklädningsrummet på gymmet UTAN att stänga luckan till skåpet efter sig.

Är det bara i mina ögon det gör ont?

Det är nästan, men verkligen bara NÄSTAN, lika illa som att inte fälla ner toalocket efter sig. Sistnämnda har ju en ofräschhetsfaktor som ostängda luckor aldrig någonsin kan mäta sig med.

"Folk" klagar på att jag bloggat för lite BILDER i det sista. Det är tydligen "dåligt". "Ingen" orkar läsa "massa saker". Tydligen.

Nähä. Jaha. Vad svarar jag på det?

Jo, därmed vill jag, vänligt men BESTÄMT, berätta att: Bloggar jag inga bilder, så har jag inga bilder att blogga.

Ni förstår det kanske när jag också berättar att detta var min senast tagna bild. (Yes, I'm back in Yatzy-träsket. #tragiskt)

Jag kom till Oslo för drygt två dygn sedan. Har haft jobbmöten hela dagar. Och trevliga sociala möten på kvällarna. Ska inte klaga någonstans. Men detta har lett till att jag under dessa två dygn har haft begränsad åtkomst och tid för privat surfande. Abstinensen börjar dock göra sig påmind.

Kollade Google Reader en snabbis för att se vad jag missat. Och 19 bloggar jag följer där har gjort sjuttiotre (73!) nya inlägg under denna tid. När ska jag hinna läsa DET?

Kan ju också konstatera att jag är ljusår från vissa människors uppdateringsfrekvens. Jag låtsas att det är för att jag har ett liv*.



*men vi vet ju alla att det bara är för att jag har dåligt med internetuppkoppling. Men det låtsas vi inte om, 'kej?

Egentligen är det inte länge sedan jag flög sist. Dryga månaden. Men ändå kände jag mig orutinerad här på Arlanda idag. Fumlade vid självincheckningen. Glömde telefonen hos specialbagagesnubben, och trodde att det var nåt fel med mitt skidfodral* när han sprang ikapp mig på väg till säkerhetskontrollen. Sen hade jag varit dum nog att ta på mig mina vinterkängor som av oförklarliga skäl aldrig går igenom metalldetektorn (SÅ många skosnörehål ÄR det inte). Väl vid gaten insåg jag att jag var sjukt tidig, så tänkte köpa frukost, men det var så sju-hukt lång kö, så jag pallade inte. Så satte mig för att vänta. Uppdaterade mig på bloggar, twitter och nyheter. Svarade på nåt mejl. För närvarande fördriver jag tiden med att skriva detta oerhört informativa inlägg.

Och nu säger dom att planet är försenat. Jippi! (med viss ton av morgontrötthetsironi)


*"Skidor?! Skulle hon inte till Oslo på årsmöte?" kanske ni tänker. Och jo, det är sant. Men jag fick höra att de hade massa snö där, till skillnad från här, så jag bokade om, tog med mig skidorna och ska stanna hela helgen. Jojo.

Om man säger att man är uppe med tuppen, då menar man väl bara att man är uppe tidigt. Det är ingen speciell tid va? Så hela uttrycket är därmed ganska subjektivt.

Sen har vi ju ottan också. Känns ännu tidigare, men om jag inte missminner mig, handlar det om när natt övergår i dag. Kan ju också vara luddigt. Är det när solen går upp? Isåfall blir det ju inte alls särskilt tidigt den här tiden på året.

Hur det än EGENTLIGEN ligger till med uttrycken, vill jag ändå påstå att jag själv var uppe före såväl tuppen som ottan idag. SÄRSKILT i mina egna mått mätta.

04:40, då ska ju ingen klocka behöva ringa ändå. Allra minst min. Så tur att jag vaknade av mig själv 04:29 istället.

Någongång under julen, eller kan det ha varit innan, har jag förlagt min dosa till internetbanken. Detta ledde exempelvis till att Bro' fick betala min hyra för januari. Hur mycket jag än hade velat fortsätta ha det på det viset (att andra betalar mina räkningar), så insåg jag vikten av en ny dosa. På lunchen gick jag således till Swedbanks kontor på Medis.

Eftersom jag egentligen har en underbank till Swedbank, kära Westra Wermlands Sparbank, behövdes det ringas, verifieras och knappas in kryptiska koder i systemet för att få till det hela. Slutligen fick jag skriva på ett papper och fick därefter en dosa framför mig. Men bankkvinnan fortsatte att knappa på datorn, så jag satt snällt kvar i tron om att något mer skulle fixas.

Bankkvinnan (samtidigt som hon stirrar in i skärmen och frenetiskt knappar på tangentbordet): Är det av sentimentala skäl du är kvar?

Jag: ?!?

Bankkvinnan: Ja, i Westra Wermlands Sparbank alltså. Du vet att det är enkelt att byta bank va? Blabla-säljsnack-blabla. Blabla-ta-mitt-visitkort-blablabla.

Hon ville alltså sälja in mig till sin bank. Jag trodde att hon på ett drygt sätt bad mig gå därifrån.

#trög

Vad är bäst här egentligen? Ska man fortsätta låta det brinna, eller bör man blåsa ut det direkt? Trots att man måste stå med en kniv och karva ut stearinet efteråt.

Vanligen brukar jag ju blåsa ut ljuset när det fortfarande finns en stump kvar som man kan dra i. Men ja. Ikväll blev det som inte så. Det kom, hrm, lite tankar emellan. Så att säga.


EDIT: Jag blåste ut. Och karvade.