h-lena

Någongång under julen, eller kan det ha varit innan, har jag förlagt min dosa till internetbanken. Detta ledde exempelvis till att Bro' fick betala min hyra för januari. Hur mycket jag än hade velat fortsätta ha det på det viset (att andra betalar mina räkningar), så insåg jag vikten av en ny dosa. På lunchen gick jag således till Swedbanks kontor på Medis.

Eftersom jag egentligen har en underbank till Swedbank, kära Westra Wermlands Sparbank, behövdes det ringas, verifieras och knappas in kryptiska koder i systemet för att få till det hela. Slutligen fick jag skriva på ett papper och fick därefter en dosa framför mig. Men bankkvinnan fortsatte att knappa på datorn, så jag satt snällt kvar i tron om att något mer skulle fixas.

Bankkvinnan (samtidigt som hon stirrar in i skärmen och frenetiskt knappar på tangentbordet): Är det av sentimentala skäl du är kvar?

Jag: ?!?

Bankkvinnan: Ja, i Westra Wermlands Sparbank alltså. Du vet att det är enkelt att byta bank va? Blabla-säljsnack-blabla. Blabla-ta-mitt-visitkort-blablabla.

Hon ville alltså sälja in mig till sin bank. Jag trodde att hon på ett drygt sätt bad mig gå därifrån.

#trög