h-lena

Vaknade tidigt. Står i hissen med smutskläder som ska bli rena. Dessutom har jag på mig joggingkläder. Inte för att mysa i, nej, tänkte att under tiden första tvätten tvättas, tar jag en löprunda. Bra idé. Känns det som nu iallafall. Låt mig återkomma om en stund och jag kanske har gjort en helomvändning i mitt tankesätt.

Firar fredagseftermiddagen med en minibiskvi. Försöker förtränga att det är massa mer jag borde hinna med innan jag tar helg. Samt idén om att kunna lämna kontoret vid 16:00 numera blott är en vision. Firande blev plötsligt tröstande. Och innan jag ens hunnit tänka fredagsmys hade jag tryckt i mig två till.

Var tvungen att ta tag i detta nu - träningen. Det är lustigt det där när man [läs: Helena] ska välja hur mycket vikt som ska på skivstången; man kollar på alla andra och de som man anser bör vara svagare, tar man mer än. Och de som man inte vill vara sämre än, tar man lika som. De som då fortfarande har mer vikt än dig själv, är antingen killar eller också töntiga show-offs. Idag blev det 15 kg. Jag överlevde, men i detta nu kämpar jag med att ens orka hålla mobilen uppe... Vad är det? 100 gram?

Är på väg mot nya äventyr. Ska besöka en förort jag aldrig varit i innan - Kista. Otroligt spännande. Bara det att ta sig ner i de djupaste av tunnlar på Centralen var ju en upplevelse i sig. Hur många metrar ner ligger den där blåa linjen egentligen? Känns som om magman borde ligga direkt under rälsen. Eller åtminstone hittar man grundvattnet där.

Målade naglarna för att göra mig lite fin. Men det hade inte stelnat helt när jag drog på mig skorna, så jag sabbade långfingret. Hann inte göra om, så jag får väl låta bli att skylta för mycket med just det ikväll.

Champagnepassionsdrink på Clarionbaren Upstairs. Så jäkla gött med fredag. Vanessa gillar't också.

Man vet att det var länge sedan man rensade ur fickorna på jackan när man hittar en biobiljett från Casino Royale där. Blev samtidigt medveten om något jag helst av allt skulle vilja förtränga; för inte lär den där jackan ha varit nytvättad när jag gick på den där bion för väääldigt länge sedan heller. Hua.

Jag sa ju att jag ville ta med våren hem från Amsterdam. Och visst längtar jag efter just denna årstid. Det gör jag. Men en vinterdag som den här idag kan man liksom inte hata. Ett par minus och strålande sol. Fantastiskt. Det enda jag fruktar är perioden mellan härlig vinter och lika härlig vår. Kan vi inte bara hoppa över den i år? Ska vi bojkotta slask, blask och sörja? Ja, det gör vi.

Kollade precis på Skavlan. Och jag blev ganska upprörd. Eller snarare irriterad på inkompetent arbetskraft. Men jo, upprörd också.

Vem har egentligen översatt programmet? Det vill jag veta.

Jag tror inte att Al Gore skulle vara speciellt nöjd över denna persons arbete. Skavlan sa att Gore av vissa kallades "carbonmillionaire" och ville veta vad han ansåg om det. Alltså, att Gore skulle tjänat pengar på att förespråka förnybar energi. Kanske att han dragit nytta av miljödebatten och valt att tjäna pengar på det hela. Och Gore svarade på just detta.

Problemet är bara att de som förlitar sig på texten som en översättare skrivit, fick det hela om bakfoten. De läste inte "koldioxidmiljonär" som Skavlan sa, utan "kolmiljonär". Kol är ju raka motsatsen till koldioxid (carbon). Eller kol leder ju till massa koldioxidutsläpp, vilket vi alla vet skadar miljön. Vi överöses ju av val att exempelvis köpa CO2-neutrala produkter eller CO2-kompensera för flygresor. Detta är ju något Al Gore förespråkar - inte att elda med kol.

Att översätta carbon till kol - större sakfel får man leta efter.



P.S. Det kan hända att jag var mer uppmärksam på sakfelet eftersom jag i mitt jobb dagligen läser om energi, däribland just kol och koldioxid/CO2. Däremot inte mer upprörd. För upprörd hade jag blivit ändå. Folk som ska vara professionell och gör fel. Det är upprörande. D.S.

Jag riktigt ogillar toaletter med automatisk spolning. Teoretiskt sett låter det ju fantastiskt, men det funkar ju inte alls i praktiken. Det spolas när man kommer in. Det spolas när man lägger ut papper på sitsen. Har man otur åker pappret ner i avloppet och man måste lägga ut nytt. Den korta tiden man sitter på toaletten spolas det åtminstone en liten gång. Riktigt obehagligt. Sen måste man mer eller mindre torka sig halvståendes, eftersom man inte vill riskera att köra in handen mitt i en spolning. Sist drar man på sig byxorna och väntar på att det SKA spola. Gör det det? NEJ! Man måste liksom låtsassätta sig på toan igen, men ändå spolas inte det sista pappret ner. Man kör med handen framför sensorn, men noll respons. Ingen spolning. Hjälplösheten kommer över en och man stirrar bara tomt på pappret nere i toan, och då - då spolas det. Som från ingenstans. Jag förstår mig verkligen inte på de där automatiska spolningarna. Vad var det som inte fungerade med manuell spolning?

Ikväll bär det av till Sverige igen. Är ju alltid skönt att komma hem, men en helg i Amsterdam är ju aldrig fel heller. Får ta det nästa gång. Det finns dock ett par saker jag skulle vilja ta med hem härifrån nu. Något som skulle få vem som helst i Sverige att må bättre. Fast tyvärr har jag inte möjlighet till det. Hur gärna jag än vill. Tänker såklart på solen, grusfria gator och vårsolen. Vad trodde ni?

Tar seden dit jag kommer. Här i Nederländerna äter man chokladströssel på mackan. I övrigt kan jag säga att jag aldrig kändisspanat så många personer de senaste dagarna som jag varken vet namn på, sett tidigare eller ens skulle känna igen på bild. Rör sig om dryga 50 pers. Om inte fler. Planet från Stockholm delade jag med svenska paralympicsteamet (alla rullstolsbundna som skulle ombord kunde ha varit orsaken till att vi blev lite försenade, men man vill ju liksom inte skylla på dem). Sen delar jag hotell här i Amsterdam med amerikanska fotbollslandslaget (soccer alltså, inte amerikansk fotboll).

Det är en sån där seg dag idag. Känns som att tiden går, men enligt klockan är det långt ifrån sanning. Min dag hittills: Pratar med någon kund. Tittar på klockan. Pratar med främmande män med dålig andedräkt. Måste diskret ta ett steg bakåt, när jag inte orkar hålla andan utan att se ansträngd ut. Kollar på klockan igen. Låtsasskrattar med en kund. Det var först när han själv skrattade som jag insåg att det troligen var ett skämt. Hade jag skrattat en millisekund senare hade jag avslöjat att det inte var äkta. Trots att jag vet att det inte hjälper, kollar jag klockan igen. Nu ska jag fördriva tiden med att köra vårt racingspel vi har i vår monter. Tyvärr tar det bara en minut och 30 sekunder, vilket betyder att jag har spelat det ett par gånger för mycket nu.

Har glömt bort att berätta vad som sker här i Amsterdam. Egentligen har det bara varit jobb. Inte så kul att rapportera - eller läsa om. Men solen skiner och det är vårkänslor här iaf. Hade inte behövt min vinterjacka. Vilket i sig är grymt. Har varit mässa hela dagen och i detta nu åker jag från en middag/fest som hölls i vad kallades Greenhouse. Var först lite orolig för att det var en gigantisk coffeeshop. Ska ju inte vara för säker när man är i Amsterdam. Men det visade sig vara ett gigantiskt växthus. På bilden ser ni en av kanske hundra 'takkronor'. Resten av lokalen var fylld av gröna växter, vatten och blommor. Rena rama djungeln. Insåg att jag aldrig skulle kunna få jobb där som inventarieansvarig. Allt grönt skulle varit brunt inom en månad. Om inte två veckor - kanske bara en...