Zzz Zzz Zzz Zzzzzzzzzz
Trött. Trots min utsikt.
I'm back. And alive.
Jag har haft långhelg. Tog ledigt från allt. Knappt kollat facebook (vilket ju säger en HEL del). Har istället njutit av sol, öl, värme, vin och trevligt sällskap här i Stockholm. Sen har man ju, av inte helt osökta anledningar, haft Loreens låt på hjärnan mest hela tiden.
Och tydligen inte bara jag...
Kungahuset slutar liksom inte att förvåna. Det är inte bara slitzbrudar, grodjämförelser av Daniel och strippklubbsrykten av självaste knugen - nu slog alltså även orkestern till på trumman. Och jag gillar't. Kan liksom inte hjälpa att jag diggar kungahuset. Jag gör det.
Och tydligen inte bara jag...
Kungahuset slutar liksom inte att förvåna. Det är inte bara slitzbrudar, grodjämförelser av Daniel och strippklubbsrykten av självaste knugen - nu slog alltså även orkestern till på trumman. Och jag gillar't. Kan liksom inte hjälpa att jag diggar kungahuset. Jag gör det.
Ingen är dock så imponerad över min miljövänliga häftapparat
Man skulle kunna säga att jag är någon form av ofrivilligt materiellager för hela kontorslandskapet jag sitter i. Alltså, inte bara för mina kollegor, utan även för alla andra frilansare/egenföretagare som sitter här. Alla har liksom lärt sig att jag sitter på det mesta inom kontorsmateriel. Jämfört med dom är just kontorsmateriel min specialitet. Jag är kontorsmaterielets mästare.
Helena, har du en överstrykningspenna?
Helena, har du tejp?
Helena, har du en hålslagare?
Helena, har du ett gem?
Helena, har du stora rosafärgade post-itlappar?
Vissa gör det dock något mera subtilt. De frågar högt inför hela det öppna kontorslandskapet "Är det NÅGON som har ett kuvert?". Att de alltid står cirka 20 cm från mitt skrivbord och skanderar detta, och ger en ytterst förvånad blick när jag säger "ja, jag har", är i deras syn helt klart en så kallad SLUMP.
Lägger motvilligt till en ny mottagare
Ingen idé att dra ut på pinan. Betalade böterna jag fick i torsdags.
Har under hela helgen tänkt på många saker man kan göra och köpa för 2400 kronor. Och ja, det är... Låt oss säga... Mycket.
Osäker dock hur det är med Bugg. Skulle jag fortfarande ha kunnat få 4800 stycken? Isåfall skulle jag ha ett tuggummilager för drygt 13 år om jag höll mig till "en om dagen".
Men NU har jag
5 min tidigare.
Jag: Jag har typ aaaaaaldrig blivit stoppad av polisen. Bara visat körkortet två gånger. Två! Aldrig fått böter. Aldrig ens fått blåsa. Aldrig.
Inte direkt en komplimang va?
Noel: (Pekar på min mage) Du har en bebis där.
Jag: Va? Näe. Jag har ingen bebis i magen.
Noel: (Drar upp tröjan på mig) Jo, du HAR en bebis där.
Jag: Jaha.
Tur att solen skiner iallafall
Noel, gudsonen, bad mig ligga här på balkongen. Sen gick han. Vet inte riktigt vad det är vi leker, men han verkar ha koll på mig, för så fort jag sätter mig upp kommer han ut och säger "men ligg ner då".
Så jag ligger här.
Z is in da house!
Har hängt lite med brorsonen nu när jag varit i Värmlandsskogen. Och vad vore jag för bloggare om jag inte delade med mig av det? Nej, just det.
Och sammanfattningsvis vill Zacharias förmedla följande: Napp är mys. Klättra är kul. Och kaka är nedrans gott.
Sen hade jag valt en bajamajapaus innan ditt alternativ också.
Hej du som googlade "kissa på sig på Göteborgsvarvet" och hittade hit. Du kom fel. Okej? Jag höll mig fint hela loppet. Tackar som frågar!
/storblåsa_83
/storblåsa_83
Tack och lov hoppade vi över vers två.
Igår firades min mormor som fyllde respektabla 90 år. Fick träffa släktingar jag inte sett på länge. Vissa kusinbarn hade växt säkert en meter eller mer sedan sist, medan andra helt plötsligt hade börjat existera (fast ändå redan kommit upp i en ålder av sex). Hur gick DET till?! Alla över 25 var dock sig lika. Jag kände åtminstone igen dem.
Vid tårtskärningen sjöngs det för mormor och inte helt otippat var det den norska födelsedagssången som fick prioritet, då mormor ju är norsk och 80 % av sällskapet likaså. Vi stämde dock också upp i "Ja må hon leva" därefter. När sista sångraden "ja, visst ska hon leva uti hundrade år" sjungits, utbrister jubilanten
Mormor: Det var inte illa. Att ni önskar att jag lever i tio år till.
Nästa gång kanske vi bör överväga "Med en enkel tulipan"?
Vid tårtskärningen sjöngs det för mormor och inte helt otippat var det den norska födelsedagssången som fick prioritet, då mormor ju är norsk och 80 % av sällskapet likaså. Vi stämde dock också upp i "Ja må hon leva" därefter. När sista sångraden "ja, visst ska hon leva uti hundrade år" sjungits, utbrister jubilanten
Mormor: Det var inte illa. Att ni önskar att jag lever i tio år till.
Nästa gång kanske vi bör överväga "Med en enkel tulipan"?
Bilder från loppet
Ungefär 7 minuter innan start, när denna bilden togs, gick kenyanen som vann i mål. Kändes sisådär motiverande. Särskilt eftersom man visste att man själv skulle behöva drygt den dubbla tiden på att ta sig runt.
Redan efter ett par kilometer sprang jag ikapp den här snubben som hade fått ett och annat om bakfoten, då han hade skorna i händerna och sprang barfota. Undrar jag om han kom runt överhuvudtaget.
Väl uppe på första bron, drygt 5 km in i loppet fick jag håll. Skyller på det kalla vattnet jag klunkade i mig strax innan, men hade hursomhelst tur att det slapp igen när jag kommit ner från bron igen.
Lindholmspatiet var helt klart mitt bästa parti. Det kändes bra. Rockerduden på bilden har inget med mitt lopp att göra (förutom att jag sprang förbi honom. mohahah). Men ser ni bron där borta i horisonten? Det var där jag hade lite håll. Skönt att jag la det bakom mig, så att jag slapp falla för frestelsen att:
Taxi Göteborg hade ställt sig strategiskt runt om banan och erbjöd skjuts till målområdet. Förvisso var det gratis i form av pengar, men jag vet inte vilket pris man skulle sätta på förnedringen egentligen?
Väl uppför andra backen sprang jag ikapp denna lunkande mannen:
Trots att jag sprang om honom, så måste jag säga mer respekt till honom ändå - han har tagit sig runt varvet alla 30 år. Jisses.
Det blev ju fint väder till slut, men vid vätskekontrollerna var det mer eller mindre en pappersmassa man sprang genom.
Vid Götaplatsen delades det däremot ut svampar. Blev lite mjukare att springa på dem. Men huvudsyftet med dem var ju givetvis inte att det skulle bli mjukt att springa på, utan att man skulle kunna badda panna eller vad man nu ville med dem. Kyla sig helt enkelt.
Väl i mål var det många trötta ansikten. Mitt var ett.
Det enda som inte såg så trött ut, var mitt nagellack. Det hade hållit sig hela vägen.
Ångesten har släppt
Jag tog mig runt. Helt själv. Och i levande tillstånd. Det var lite målet med hela Göteborgsvarvet.
Att det tog 11 min längre än ifjol. Att jag fick sjukt ont i min hallux valgus, svank och generellt i hela kroppen har möjligen med aningen mindre träning inför loppet att göra. Kanske. Men skit i det, jag tog mig runt.
Det kommer säkert ett par bilder här så småningom, men nu ska jag kurera mig lite. Middag och VIIIIIN på schtan nu.
Bättre sent än aldrig
Inbillar mig att detta är en bra uppladdning. Någon gång ska man ju börja förbereda sig menar jag.
Kanske inte jätteseriöst
Det jag saknar i träningsförberedelser, tar jag igen i färgmatchning.
Får också kompensera för att jag glömt GPS-klockan med pulsmätare och iPhone-armbandet. Får springa på känn med mobben i handen. Orutti.
Lyckopiller sökes
Var man än går i Göteborg, blir man påmind. Påmind om morgondagens lopp. Skyltar. Banderoller. Möter massa sprättiga och glada människor som hämtat ut sina startnummer. De ser väldigt hurtiga ut. Och ler. Skrattar. Det ger mig än mer ångest.
Äter en muffins.
