Låt denna dag aldrig komma igen
På min komips dörrmatta i Oslo står det "today's the day...". Man tänker ju att det ska betyda något positivt när man går hemifrån, men inte om det ska stämma överens med dagen idag inte. Dagen har definitivt gått i negativa toner.
Skulle lämna tillbaks en film på väg till jobb imorse, men visade sig att de öppnade först 10 och inte hade nåt postpack att lämna i. Så bara att traska tillbaks till lägenheten med filmen (och en 20-kilosväska) för att sen gå mot jobb - igen.
Skulle lämna tillbaks en film på väg till jobb imorse, men visade sig att de öppnade först 10 och inte hade nåt postpack att lämna i. Så bara att traska tillbaks till lägenheten med filmen (och en 20-kilosväska) för att sen gå mot jobb - igen.
Väl på jobb insåg jag att jag glömt mitt pass hemma i Stockholm. Vet ju att man många gånger kan flyga bara med körkort, men på flygbolagets hemsida (EasyJet-skit liksom) stod specificerat "Diver's License is NOT valid as ID". Så vad gör man? Jo, man får traska till Ambassaden för att fixa nödpass aka provisoriskt pass (såvida man först fixar personbevis från Skatteverket, tar två bilder och cashar ut 1300! norska kronor).
När det väl var gjort trodde man ju att inget kunde bli värre. Men jojo - då spricker byxorna i skrevet, en kund ställer in morgondagens möte och taxichauffören i Milano blåser oss så att jag aldrig betalt så mycket för en taxiresa - ever.
Så härifrån KAN det bara gå uppåt. Herre jisses. Vi är ju i Italien liksom.
