Tomheten i egen hög person
Kalla mig konservativ, men jag kan tycka att det är lite osmakligt att mötas av en halvnaken (och drogad?) kollega i kontorsköket en måndagsmorgon.
Vissa verkar onekligen haft en hårdare helg än andra, men man kanske kan försöka gaska upp sig LITE åtminstone? Försökte att få kontakt, men det var lönlöst; gick liksom inte ens att bryta blicken. Likgiltigheten var total. Man kunde TA på apatin.
Lite olustig stämning precis nu kan jag tycka. Hoppas att det blir bättre framåt lunch.