h-lena

Är tillbaks i verkligheten, men känner mig knappt levande. Min hjärnas aktivitet är såvitt över komastatus. Mina fötter verkar hatar mig å det grövsta med tanke på hur ömma de är. Kroppen har sagt sitt genom att trotsigt ge mig en förkylning. Om det var mässhallsluften, de långa dagarna, ölen, kundmötena, Tyskland, dansen, vodka cranberry-drinkarna, sömnbristen, godisätandet eller rent av bilspelskörandet, det vet jag inte.

Vad jag dock vet är att mina föräldrar kommer på besök i helgen. Hur jag tänkte när DET bokades in, hör återigen till det ovetande.