h-lena

Igår var aklimatiseringsdagen. När vi gick upp på en hög höjd, för att sen sova på en lägre. Ärligt talat kändes det lite sisådär att gå neråt igen. Men det fick iallafall både mig och Vanessa att inte vilja ge upp. Vi ska ta mig tusan upp på den där toppen. Det är nåt som är säkert.

 

Inatt var första natten som jag vaknade av att jag frös. Jag sover som regel som en stock och för att ha sovit i tält på ganska rejält hårt underlag, har jag sovit förvånansvärt okej. Vaknat några gånger per natt, men va tusan. Det hade jag räknat med. Men inatt var det kallt, så kockens morgonte var väldigt uppskattat. 

 

Dessutom upptäckte jag att jag fått ett skavsår på högra hälen. Jag kände av det lite igår, men ville liksom inte erkänna det. Så idag har jag använt mig av halva tejprullen för att förhindra att det ska bli värre. 

 

Vi har också fått klättra lite mer idag jämfört med innan. Gick över, förbi eller vad man nu säger, Barranco Wall. Och mamma, du ska vara glad att du inte var med. Höjden och branten gav adrenalin till våra numera ganska ömma kroppar. Jag kunde inte låta bli att tänka tanken OM. Tänk OM jag slinter på stenen här, eller tänk OM jag snubblar  på foten där. Tror nog att jag dödade mig själv vid ett flertal tillfällen. Tänkte att jag ville att Release Me skulle spelas på begravningen. Men bara i fantasin. I verkligheten överlevde vi såklart. 

 

Nu ska vi snart lägga oss. Vi kommer att bli väckta redan vid midnatt. Då ska vi börja sista vandringen upp mot toppen. Det känna nära nu. Nära, men ändå så långt ifrån. Är faktiskt lite nervös.

 

 

DAGENS RUTT: Barranco Camp (3950 möh) till Barafu Camp (4550 möh). En höjdmeter på 600, men avståndet är 13 km. 7 timmar beräknas det ta oss genom fjällöken.