En måndag hemma skulle också fungera
Om jag skulle dö nu, hoppas jag att jag gör det i offentligheten. Typ på gatan. Inte för att få uppmärksamhet, utan för om jag skulle dö hemma, så skulle det ta ett par dagar innan det uppdagades. Kanske längre. Det finner jag obehagligt.
Och jobbet skulle efterlysta mig först. Hur tragiskt är inte det?
Och jobbet skulle efterlysta mig först. Hur tragiskt är inte det?
