h-lena

Jag trodde länge att det var mitt måndagshumör som fick mig att brusa inombords, men när jag ser alla andras irriterade, nästintill i upplösningstillståndsblickar här på kontoret kan man bara dra EN slutsats. Det är DU. Det är DIG det är fel på.

Så nu får du faktiskt ge dig. Lugna ner dig ett par snäpp. Chilla. Du kanske inte har fått med dig detta, men det är höst nu; då ska man inte vara högt och lågt hela tiden. Överallt. Samtidigt. Iallafall inte du.

Och ljudnivån därtill. Kan vi sänka den med sisådär 97% kanske? Det hade uppskattats. För då kanske man skulle kunna höra sina egna tankar. Om man skriker dem.

För du vet att det här är en arbetsplats va? Då kan man inte fara runt som en virvelvind och bokstavligt talat vara i alla andras ansikten hela tiden. Det funkar inte. Den brist på förståelse för intima områden som du verkar ha är utom all kritik. Lämna oss ifred. Du har gjort ditt här nu.

Måtte vintern komma och ta kål på dig. Annars gör jag det. Äckliga fluga.