Så är det måndag också
Det har flyttat in en författare i kontorslandskapet jag sitter i. Ska inte gå in på hur jag romantiserar kring författaryrket och min önskan om att ha fantasi för att själv kunna ge det en chans nångång. Hursomhelst, hon sitter iallafall rygg-i-rygg med mig. Har bara ett litet problem med det. Jag har, på riktigt, aldrig någonsin varit med om någon som knäpper så hårt på tangenterna när det skrivs, som med henne.
Lite typiskt att hon ska vara författare ändå. De tenderar ju att skriva en del menar jag.
Lite typiskt att hon ska vara författare ändå. De tenderar ju att skriva en del menar jag.