Klockan är fem, och jag är hemma. Timmarna...
Klockan är fem, och jag är hemma. Timmarna på Patricia var onekligen underhållande, på nåt märkligt sätt. Har aldrig dissat så många människor på så kort tid. Vi sköt högt som lågt (fast de flesta var riktiga lågmärken ändå).
Liksom skrikiga ungar kan vara preventivmedel, så var dessa timmar, eller snarare syner under timmarna, motmedel för att någonsin dricka sig berusad igen. Jisses.
