h-lena

Var på bio igår och såg denna. Baserad på verklig händelse*. Jag blundade och höll för öronen mer än vad jag gjorde under Saw, vilken jag såg på en minitv hemma i soffan. Kunde inte hålla tillbaka tårarna heller, vilket å andra sidan absolut inte är ovanligt. Efteråt mådde jag på riktigt illa också.

Kanske blev ni osugna på att se den här nu, men den ÄR sevärd. Absolut.

Men knappast en feel-good-film. Basattni vet.

*Har ni inte hört talas om den verkliga historien innan, skulle jag tipsa om att göra det först efteråt. Men så gillar ju jag att INTE veta hur allt slutar innan också. Vet ju inte hur ni är funtade.