Summering av de bloggfria dagarna
Jag har sagt till mig själv att jag aldrig ska be om ursäkt för att jag inte bloggat. Det ska jag inte nu heller. Tro inte att jag gör det. Man kan dock tro att det inte har hänt något värt att berätta i mitt liv de senaste dagarna. Skulle jag däremot säga att så är fallet, vore det att fara med osanning.
Jag har haft otroligt många upplägg för inlägg. Ändå har det inte blivit av. Jag exemplifierar.
På fredag sopade jag och Vanessa mattan med hennes kille och hans polare i "Vad ritar Picasso?". Under en 45-sekundersintervall lyckades vi rita och gissa 3-7 ord. Krycka, välling, kåta. You name it - vi klarade det. Killarna slet med att ens klara ett ord under samma tid. Soffa blev för mycket. Kändes lite som den där gissningsleken i Kvarteret Skatan. Förutom att det var jag och Vanessa som fick de svåra orden och klarade det, medan killarna fick de lätta och körde fast.
Lördag = födelsedagsfest. Bara grejen att jag lyckades riva ner tre fulla plastglas i ett svep som spred alkohol ut över hela golvet i det att jag skulle gå därifrån vore ju värt en bild med ett par rader. Kompletterat med min kommentar jag utropade ungefär två mikrosekunder innan det hela skedde: "Shit Jennie! Den här gången spillde jag iallafall inte ut öl över hela golvet."
Mot all förmodan mådde jag prima på söndagen. Det firades med en fika hos de blivande makarna ute i Vaxholm i deras nya radhus. Snålskjutsade med de blivande föräldrarna från Hammarbyhöjden. Och slutsatsen där torde väl vara att jag ligger i lä och ett par steg efter de där människorna. Men jag har ju faktiskt också en bil.
Jag har haft otroligt många upplägg för inlägg. Ändå har det inte blivit av. Jag exemplifierar.
På fredag sopade jag och Vanessa mattan med hennes kille och hans polare i "Vad ritar Picasso?". Under en 45-sekundersintervall lyckades vi rita och gissa 3-7 ord. Krycka, välling, kåta. You name it - vi klarade det. Killarna slet med att ens klara ett ord under samma tid. Soffa blev för mycket. Kändes lite som den där gissningsleken i Kvarteret Skatan. Förutom att det var jag och Vanessa som fick de svåra orden och klarade det, medan killarna fick de lätta och körde fast.
Lördag = födelsedagsfest. Bara grejen att jag lyckades riva ner tre fulla plastglas i ett svep som spred alkohol ut över hela golvet i det att jag skulle gå därifrån vore ju värt en bild med ett par rader. Kompletterat med min kommentar jag utropade ungefär två mikrosekunder innan det hela skedde: "Shit Jennie! Den här gången spillde jag iallafall inte ut öl över hela golvet."
Mot all förmodan mådde jag prima på söndagen. Det firades med en fika hos de blivande makarna ute i Vaxholm i deras nya radhus. Snålskjutsade med de blivande föräldrarna från Hammarbyhöjden. Och slutsatsen där torde väl vara att jag ligger i lä och ett par steg efter de där människorna. Men jag har ju faktiskt också en bil.
