Vilken pärs
Man ska ringa ett jobbigt samtal. Ett samtal man helst skulle vilja slippa. Ett samtal man skulle vilja låta någon annan våndas över. Ett samtal man åtminstone önskat att man redan gjort.
Man laddar. Man går igenom vad man ska säga. Man övar lite inombords. Man har punktat upp det man ska säga på en lapp som man har framför sig. Man har skrivit om lappen tre gånger. Bara för att det blev lite kladdigt och otydligt de första gångerna. Man vill ju inte riskera att man inte ser, vilket i sin tur skulle leda till att man stakar sig.
Man knappar in telefonnumret på telefonen. Dubbelkollar att det är rätt. Tar ett djupt andetag. Tänker igenom hälsningsfrasen en gång. Sitter den? Ja! Tar ett till djupt andetag. Ska precis tycka på ringknappen, men störs av ett ljud. Man fryser handlingen och håller andan. Tittar sig runt. Det blir åter tyst.
Man laddar om. Displayen på mobilen är släckt. Man tänder upp den och ser att numret är kvar. Man raderar det och skriver in det på nytt. Bara för att det känns bättre. Tar ett djupt andetag. Mumlar hälsningsfrasen för sig själv. Skummar lappen man har framför sig. Tycker att sista punkten ser lite kladdig ut, men ignorerar det. Måste ju ringa nu. Andas djupt en gång till - och trycker. Man nöstirrar på sin lapp - sin säkerhet. Man hör hur samtalet kopplas.
Upptaget.
Då blir man liksom matt.
Man laddar. Man går igenom vad man ska säga. Man övar lite inombords. Man har punktat upp det man ska säga på en lapp som man har framför sig. Man har skrivit om lappen tre gånger. Bara för att det blev lite kladdigt och otydligt de första gångerna. Man vill ju inte riskera att man inte ser, vilket i sin tur skulle leda till att man stakar sig.
Man knappar in telefonnumret på telefonen. Dubbelkollar att det är rätt. Tar ett djupt andetag. Tänker igenom hälsningsfrasen en gång. Sitter den? Ja! Tar ett till djupt andetag. Ska precis tycka på ringknappen, men störs av ett ljud. Man fryser handlingen och håller andan. Tittar sig runt. Det blir åter tyst.
Man laddar om. Displayen på mobilen är släckt. Man tänder upp den och ser att numret är kvar. Man raderar det och skriver in det på nytt. Bara för att det känns bättre. Tar ett djupt andetag. Mumlar hälsningsfrasen för sig själv. Skummar lappen man har framför sig. Tycker att sista punkten ser lite kladdig ut, men ignorerar det. Måste ju ringa nu. Andas djupt en gång till - och trycker. Man nöstirrar på sin lapp - sin säkerhet. Man hör hur samtalet kopplas.
Upptaget.
Då blir man liksom matt.
