Poletten trillade ner
Såväl imorse som ikväll tog jag alternativa kommunaltrafiksvägar till och från jobbet. Inte medvetet för variationen. Nej, ganska oplanerat faktiskt. Imorse råkade jag nämligen hoppa på fel buss hemma som tog mig i något fel riktning, vilket gjorde att jag fick göra ett extra byte och det hela blev en liten omväg. Kanske 5 minuters bortkastad tid. Inte värre än så.
På hemvägen var det trafikstörning på min vanliga busslinje, så valde istället den som går andra vägen runt viken. Mer eller mindre lika långt. Bara det att det är en ovanlig väg för mig.
Det är först nu, såhär i efterhand, som jag förstår varför. Varför jag inte tog den vanliga vägen. Varför jag unvek den. Det var mitt undermedvetna, eller högre makter om man föredrar det, som gjorde att jag tog omvägar. Omvägar för att helt enkelt slippa åka förbi min parkerade bil som står längre bort på gatan. Omvägar för att slippa se hur fruktansvärt totalinplogad den är. För att slippa gräma sig över hur i helskotta (kan läsas som ordvits) man ska få fram den på onsdag när jag ska ha den.
Undra om man skulle traska över isen till jobbet imorn. Bespara sig ågrenen en dag till liksom.
På hemvägen var det trafikstörning på min vanliga busslinje, så valde istället den som går andra vägen runt viken. Mer eller mindre lika långt. Bara det att det är en ovanlig väg för mig.
Det är först nu, såhär i efterhand, som jag förstår varför. Varför jag inte tog den vanliga vägen. Varför jag unvek den. Det var mitt undermedvetna, eller högre makter om man föredrar det, som gjorde att jag tog omvägar. Omvägar för att helt enkelt slippa åka förbi min parkerade bil som står längre bort på gatan. Omvägar för att slippa se hur fruktansvärt totalinplogad den är. För att slippa gräma sig över hur i helskotta (kan läsas som ordvits) man ska få fram den på onsdag när jag ska ha den.
Undra om man skulle traska över isen till jobbet imorn. Bespara sig ågrenen en dag till liksom.
