OM jag väntade...
Från vinglaset på flygplatsen gick det bara utför.
För det första dog min mobils batteri. Hade ju inte gjort så mycket om nu jag hade kommit iväg som jag skulle. Men nu blev planet försenat pga snökaos i Europa, så plötsligt hade jag fler timmar att döda. Istället för att surfa eller lyssna på musik fick jag konversera med en snubbe från Persien som åkte land och rike runt och sålde mattor. Bland annat till "han där" Kamprad.
Väl på Arlanda hade tågen slutat gå, men gjorde inte så mycket eftersom jag ändå hade siktat in mig på taxi. Det var det visst fler som hade. Liksom alla kemister, fysister och alla andra nobelmänniskor som ockupperade typ 95% av alla taxibilar i stan. Fick vänta i närmare en timma.
Klockan halv tre, när jag väl stod först i kön framför kanske 60 andra personer, blev plötsligt en östermalmskille polare med mig. Ja, det var väl inte jag som var intressant, utan snarare min placering.
Samåka? frågade han.
Visst, betala du! sa jag.
Deal.*
Istället för att sova i taxin, fick jag således kallprata om jobb, jul och nobelmiddag. Men han ska ha att han var trevlig ändå. Det ska han. Och jag är inte avundsjuk på honom som skulle i möte kl 8:00 imorse. Själv satte jag mig osminkad i mjukiskläder och knäppte på datorn hemma ungefär samma tid. Bra mycket mer bekvämt.
Jag kommer att lägga mig tidigare än halv fyra idag. Det är något som är säkert.
*Men vad fick jag för det? Jag hade ju ändå inte betalat taxin själv...
För det första dog min mobils batteri. Hade ju inte gjort så mycket om nu jag hade kommit iväg som jag skulle. Men nu blev planet försenat pga snökaos i Europa, så plötsligt hade jag fler timmar att döda. Istället för att surfa eller lyssna på musik fick jag konversera med en snubbe från Persien som åkte land och rike runt och sålde mattor. Bland annat till "han där" Kamprad.
Väl på Arlanda hade tågen slutat gå, men gjorde inte så mycket eftersom jag ändå hade siktat in mig på taxi. Det var det visst fler som hade. Liksom alla kemister, fysister och alla andra nobelmänniskor som ockupperade typ 95% av alla taxibilar i stan. Fick vänta i närmare en timma.
Klockan halv tre, när jag väl stod först i kön framför kanske 60 andra personer, blev plötsligt en östermalmskille polare med mig. Ja, det var väl inte jag som var intressant, utan snarare min placering.
Samåka? frågade han.
Visst, betala du! sa jag.
Deal.*
Istället för att sova i taxin, fick jag således kallprata om jobb, jul och nobelmiddag. Men han ska ha att han var trevlig ändå. Det ska han. Och jag är inte avundsjuk på honom som skulle i möte kl 8:00 imorse. Själv satte jag mig osminkad i mjukiskläder och knäppte på datorn hemma ungefär samma tid. Bra mycket mer bekvämt.
Jag kommer att lägga mig tidigare än halv fyra idag. Det är något som är säkert.
*Men vad fick jag för det? Jag hade ju ändå inte betalat taxin själv...
