h-lena

Inatt vaknade jag av en mardröm. Ska inte försöka återberätta den eftersom drömmar sällan gör sig vettiga i verkliga livet. Ibland inte ens i drömmen. Hursomhelst vågade jag inte somna om direkt, eftersom jag var rädd att jag skulle komma rakt in i handlingen igen. Det har nämligen hänt förut. Efter att ha löst ett sudoku klarade jag mig från en fortsättning då jag åter gick in i drömmarnas land.

Men nu när det strax är sovdags igen, kom jag att tänka på drömmen igen. Inte superdupermegaläskig i sig, men känslan. Hua. Inte att leka med.

Närmare självdestruktivitet kommer jag nog aldrig.