En rosa kväll!
Jag kollade på Rosa bandetgalan ikväll. Det första jag gjorde var att slå in numret på mobilen för att skänka en hundring. Men jag ringde aldrig. Nej, för sekunderna efter kom ju numret man kunde ringa för att ha chans att vinna en bil. Det kostade bara 9:90, så då kunde jag ju ringa TIO gånger istället och ge lika mycket, men också samtidigt få chans att vinna nåt till mig själv. Mitt ego och tanke på egenvinning tog över totalt.
Sen kom det där inslaget om mannen som förlorat sin fru i bröstcancer. Och att två av hans dötter sen också drabbades varav den ena precis hann gifta sig innan hon gick bort. Hela historien var så overkligt hjärtskärande och gripande. Och SOM jag grät. Ja, nästintill hulkade. Efter det hade jag mer mascara på kinderna än vad jag hade på ögonfransarna 10 minuter tidigare.
Det hela ledde också till att jag fick dåligt samvete över min tidigare egocentriska handling, att jag tog och ringde det där hundra-samtalet också. Då kändes det lite bättre.
P.S. Undra hur många som kommer att klämma på sina bröst ikväll. Det ska iallafall jag. D.S.
Sen kom det där inslaget om mannen som förlorat sin fru i bröstcancer. Och att två av hans dötter sen också drabbades varav den ena precis hann gifta sig innan hon gick bort. Hela historien var så overkligt hjärtskärande och gripande. Och SOM jag grät. Ja, nästintill hulkade. Efter det hade jag mer mascara på kinderna än vad jag hade på ögonfransarna 10 minuter tidigare.
Det hela ledde också till att jag fick dåligt samvete över min tidigare egocentriska handling, att jag tog och ringde det där hundra-samtalet också. Då kändes det lite bättre.
P.S. Undra hur många som kommer att klämma på sina bröst ikväll. Det ska iallafall jag. D.S.
