h-lena

Tog precis hissen. När jag klev in stod det en tjej där som hade varit i tvättstugan. Vi hejade på varann som sig bör. Inget konstigt. Man är ju grannar. Hennes mobil ringde och hon svarade. Var nog hennes pojkvän. Eller förresten, det vet ju jag absolut ingenting om. Vi kom till våning fem och tjejen skulle gå av. Då hände det märkligaste. Efter att hon knuffat upp dörren vände hon sig om mot mig och sa "Hej då!". Trots att hon pratade i telefon. Jag blev paff. Ställd. Men ändå lite glad.

Jag ska nog också börja säga hej då när jag kliver ur hissar. Om det är någon kvar vill säga. Det var trevligt.