Glömska är inte bara mitt mellannamn...
Börjar bli lite rädd för mig själv just nu. Om jag hade varit hypokondrisk hade jag trott att jag haft en hjärntumör som var orsaken till min senare tids glömska. För det är inte bara tandkrämen jag glömt i det sista. Nej, det har hänt vid ett flertal tillfällen att jag glömt saker jag precis tänkt en extra gång på att jag absolut inte ska glömma.
Som imorse när jag packade ner en lampa i en papperskasse och ställde den vid dörren för att jag skulle ge den till en kompis på eftermiddagen. Kom på den först när jag satt på bussen fem minuter efter att jag gått förbi den i hallen.
Och igår när jag skulle gå ut ur omklädningsrummet på gymmet tänkte jag att jag inte skulle glömma mina skor som stod precis vid ingången. Det var först när jag var halvvägs över Liljeholmsbron som jag insåg att jag just glömt dem. Orkade inte gå tillbaks då, så de står fortfarande där.
Hände också när jag var på Ikea senast. Precis när jag la upp varorna på bandet tänkte jag "Kom nu ihåg att du har presentkort". Det gjorde jag också, just när jag slagit koden och köpet gått igenom. Då var det för sent.
Jo, det kan vara en slump att alla dessa händelser skett den senaste tiden, men mest rädd blev jag faktiskt ikväll när jag skulle fylla i mitt födelsedatum i ett formulär. Jag tvekade på datumet. "Är det den 27 eller 26 jag fyller år?" tänkte jag. Visst kom jag ju på det relativt snabbt, men bara det att jag tvekade! Att jag inte var helt säker. Är inte det konstigt? Ska man inte kunna det som rinnande vatten?
Kanske har jag en början till Alzheimers? Kan ju vara en tumör också. Men jag röstar på att jag bara är trött, stressad eller disträ. Mest troligt det senare. Kanske en kombination.
Jag går och lägger mig.