h-lena

Ligger i sängen på hotellet här i Oslo. Totalt utslagen. Dötrött. Men det är inte på grund av svinissprutan. Nej, jag tror snarare att det beror på att jag var uppe innan fem imorse. Varför ska jag boka så tidiga flyg för hela tiden?

Svettas som en gnu gör jag också. Men det är inte på grund av svinissprutan. Nej, jag var så frusen innan efter att ha gått 150-meterspromenaden mellan kontoret och hotellet i den snöiga vinterkylan som kom som en överraskning, så jag tog mig ett brännhett bad. Är numera en kokt kräfta. Eller skållad råtta. 

Dunkar i huvudet gör det också. Känner pulsen i skalpen. Men inte heller det är på grund av svinissprutan. Nej, igår när jag stack in huvudet i frysen misskalkylerade jag på utvägen var handtaget på kylskåpet, som står ovanför, var placerat. SOM det small i huvudet. Svartnade för ögonen på mig. Det är nog det närmsta jag har kommit en svimning någonsin. Satt med en påse frusen broccoli på huvudet i en kvart. Hade nämligen inga ärtor och det kändes inte lika fräscht med kycklingfiléer - ändå fick jag världens bula.

Sen gör det ont i armen också. Svårt för att röra på den. DET är däremot svinissprutans fel. Det har liksom blivit värre under dagen. Nu vill jag helst hålla armågen tätt intill sidan hela tiden. Kan röra underarmen obehindrat, men man blir lite handikappad ändå. Trots att det bara är vänsterarmen. Man använder den mer än vad man tror. Och jisses vad många som tar på ens vänstra överarm på en dag. Hade ingen aning. Nu vet jag. Ungefär femtioelva tusen gånger. Ganska hårthänta är folket också - visa hänsyn! Obehagsfaktor: 3.

Jag är medveten om att jag låter såväl bitter som grinig nu.

Kanske är det så.