Bloody memories
Jag sitter med färg i håret. Ja, hårfärg alltså. Ganska osökt kom jag att tänkta tillbaka på när jag färgade håret rött. Är ju inte så fruktansvärt länge sedan ändå. Och missförstå mig rätt nu när jag säger arr det på många sätt var coolare med rött. Jag trivs hur bra som helst med mitt bruna hår nu och vill inte byta tillbaka. Men ni måste förstå att det kändes coolare med det röda under själva färgningen. Då såg man ju ut så här:
Kände mig som Meredith i Grey's Anatomy. Och när jag sköljde ur håret liknade det ett blodbad. Ja, nu har ju inte jag varit med om något blodbad, men jag kan tänka mig att det ser ut precis som när jag brukade skölja ur rödfärgen ur mitt hår.
Men nu, när jag färgar håret brunt är det inte alls lika coolt. Som ni förstår känner jag mig ju knappast som en kirurg. Jag tänker inte måla upp någon mer specifik bild för er. Det får ni hantera själva. Men tänk er färgen bara - BRUNT!
Kände mig som Meredith i Grey's Anatomy. Och när jag sköljde ur håret liknade det ett blodbad. Ja, nu har ju inte jag varit med om något blodbad, men jag kan tänka mig att det ser ut precis som när jag brukade skölja ur rödfärgen ur mitt hår.
Men nu, när jag färgar håret brunt är det inte alls lika coolt. Som ni förstår känner jag mig ju knappast som en kirurg. Jag tänker inte måla upp någon mer specifik bild för er. Det får ni hantera själva. Men tänk er färgen bara - BRUNT!
