Underlig kvällspromenad
Jag kom hem för knappt en timma sedan. Alldeles för sent eftersom jag ska upp tidigt, men det var så trevligt att sitta och trycka i sig någon annans goda choklad. Känns mer nyttigt när man inte köpt den själv. Ologiskt, men sant.
Hursomhelst, det var knappast det jag ville berätta. Utan snarare om den mest underliga promenaden hem jag hade. Jag har nämligen börjat gå överallt jag ska nu när det är sånt härligt väder. Bra för min figur samt för min plånbok. Många tycker ju att man inte ska gå ensam sent på kvällen och bla bla bla. Jag vet, det kan ju va dumt, men herregud - det händer ju inte MIG. Men okej, för att gardera mig ändå, så går jag längs relativt trafikerade vägar. Undviker att gå i "skogen" längs Årstaviken liksom. Tycker det är bra nog för att vara jag.
Ikväll, liksom de flesta kvällar, befann jag mig på Söder och därifrån jag var tar det cirka 30 min att gå hem. Har gått många kvällar därifrån, men ingen promenad har varit som kvällens. Det började redan när jag svängde ut från Timotejgatan; där saktade en bil in brevid mig och stannade sedan rakt över övergångsstället jag skulle korsa. Jag fick liksom gå runt bilen för att komma fram. Inte jättemycket att lägga märke till, utan jag traskade vidare. Inne vid baren på Clarion satt en milt sagt malplacerad gubbe, som snarare skulle passat att sitta i trappan ner till tunnelbanan med en snälla-ge-mig-pengar-till-mat-lapp, och stirrade på mig när jag gick förbi fönstren. Otäck blick. Tom, men ändå iakttagande. Antagligen var han bara dyngrak. Över Johanneshovsbron hände väl inget mystiskt, förutom att en kille med en tribal tatuerad i svanken cyklade förbi mig. Kan också ha varit en manhaftig brud med stora fötter. Lagom till undergången/tunneln upp till Gullmarsplan spelades plötsligt Thriller med Michael Jackson i min Ipod och jag antar att det bara var en ren slump att det därefter kom en kylig vindpust i precis samma ögonblick som varulvarna i musikvideon hånskrattar. Hade jag varit orolig av mig hade jag nog gjort i brallan.
Längs Sköntorpsvägen började väl de mest underliga sakerna att ske. Då var jag ju inte långt ifrån hem, men vet ni hur mycket som kan hända på 115 husnummer? Jo, det kan stå en bärgningsbil parkerad med ljusen på i en korsning. Chauffören läste en tidning och såg inte alls ut att vara brydd över att han i stort sett blockerade en tvärgata. Lite längre ner i backen kände jag att någon var ute och rökte. Ja, inte några vanliga Prince eller Blå Blend direkt. Nej, det var snarare något mer olagligt, men jag såg aldrig de skyldiga. Gömde sig kanske i buskarna. I backen upp vid Ica kom en lastbil förbisusandes i en väldig fart. Först trodde jag att det var en brandbil eller liknande, men det stod Bellmans på sidan av den, så det var det knappast. Uppe på kullen såg jag en bil stå bland de parkerade bilarna längs vägen med varningsblinkersen på. Den var låst och ingen satt i den. 100 meter längre bort stod ytterligare en bil med varningsblinkers på, men denna stod mitt i vägen. Inte heller i den satt det någon. Vid det lagret började jag att memorera saker jag såg. Rabblade bilnummer, la på minnet vad de få personer jag mötte hade för kläder på sig, vilka lägenheter det lyste i osv. Kände mig lite paranoid, men samtidig orolig för jag visste att jag inte skulle minnas någonting om polisen plötsligt skulle få för sig att förhöra mig.
Jag var därefter inte långt ifrån min dörr och när jag passerade L.A. BAR kikade jag in och såg ett helt gäng med vad jag antar var lokala folk. De påminner lite om de där som hänger på Arams pizzeria hemma i Töcksfors. Ni förstår, Årsta är nog lite som Töcksfors, fast i Stockholm. Det satt tillexempel en kille därinne med en kortärmad t-skirt utanför en långärmad. Ni vet, det som var poppis i slutet av nittiotalet. Snyggt då, men nu...
Under de sista metrarna fram till min port mötte jag bara två personer i medelåldern som var ute och luftade sina hundar. Kändes lite tryggare, men tanken slog mig att den lösa lilla rackaren till hund kunde ha rabies och hoppa upp och bita mig. Insåg då att jag nog blivit påverkad av Thrillerlåten vid Gullmars.
Jag har nu låst in mig i lägenheten. En mardröm på detta och kvällen blir komplett!
God Natt!
Hursomhelst, det var knappast det jag ville berätta. Utan snarare om den mest underliga promenaden hem jag hade. Jag har nämligen börjat gå överallt jag ska nu när det är sånt härligt väder. Bra för min figur samt för min plånbok. Många tycker ju att man inte ska gå ensam sent på kvällen och bla bla bla. Jag vet, det kan ju va dumt, men herregud - det händer ju inte MIG. Men okej, för att gardera mig ändå, så går jag längs relativt trafikerade vägar. Undviker att gå i "skogen" längs Årstaviken liksom. Tycker det är bra nog för att vara jag.
Ikväll, liksom de flesta kvällar, befann jag mig på Söder och därifrån jag var tar det cirka 30 min att gå hem. Har gått många kvällar därifrån, men ingen promenad har varit som kvällens. Det började redan när jag svängde ut från Timotejgatan; där saktade en bil in brevid mig och stannade sedan rakt över övergångsstället jag skulle korsa. Jag fick liksom gå runt bilen för att komma fram. Inte jättemycket att lägga märke till, utan jag traskade vidare. Inne vid baren på Clarion satt en milt sagt malplacerad gubbe, som snarare skulle passat att sitta i trappan ner till tunnelbanan med en snälla-ge-mig-pengar-till-mat-lapp, och stirrade på mig när jag gick förbi fönstren. Otäck blick. Tom, men ändå iakttagande. Antagligen var han bara dyngrak. Över Johanneshovsbron hände väl inget mystiskt, förutom att en kille med en tribal tatuerad i svanken cyklade förbi mig. Kan också ha varit en manhaftig brud med stora fötter. Lagom till undergången/tunneln upp till Gullmarsplan spelades plötsligt Thriller med Michael Jackson i min Ipod och jag antar att det bara var en ren slump att det därefter kom en kylig vindpust i precis samma ögonblick som varulvarna i musikvideon hånskrattar. Hade jag varit orolig av mig hade jag nog gjort i brallan.
Längs Sköntorpsvägen började väl de mest underliga sakerna att ske. Då var jag ju inte långt ifrån hem, men vet ni hur mycket som kan hända på 115 husnummer? Jo, det kan stå en bärgningsbil parkerad med ljusen på i en korsning. Chauffören läste en tidning och såg inte alls ut att vara brydd över att han i stort sett blockerade en tvärgata. Lite längre ner i backen kände jag att någon var ute och rökte. Ja, inte några vanliga Prince eller Blå Blend direkt. Nej, det var snarare något mer olagligt, men jag såg aldrig de skyldiga. Gömde sig kanske i buskarna. I backen upp vid Ica kom en lastbil förbisusandes i en väldig fart. Först trodde jag att det var en brandbil eller liknande, men det stod Bellmans på sidan av den, så det var det knappast. Uppe på kullen såg jag en bil stå bland de parkerade bilarna längs vägen med varningsblinkersen på. Den var låst och ingen satt i den. 100 meter längre bort stod ytterligare en bil med varningsblinkers på, men denna stod mitt i vägen. Inte heller i den satt det någon. Vid det lagret började jag att memorera saker jag såg. Rabblade bilnummer, la på minnet vad de få personer jag mötte hade för kläder på sig, vilka lägenheter det lyste i osv. Kände mig lite paranoid, men samtidig orolig för jag visste att jag inte skulle minnas någonting om polisen plötsligt skulle få för sig att förhöra mig.
Jag var därefter inte långt ifrån min dörr och när jag passerade L.A. BAR kikade jag in och såg ett helt gäng med vad jag antar var lokala folk. De påminner lite om de där som hänger på Arams pizzeria hemma i Töcksfors. Ni förstår, Årsta är nog lite som Töcksfors, fast i Stockholm. Det satt tillexempel en kille därinne med en kortärmad t-skirt utanför en långärmad. Ni vet, det som var poppis i slutet av nittiotalet. Snyggt då, men nu...
Under de sista metrarna fram till min port mötte jag bara två personer i medelåldern som var ute och luftade sina hundar. Kändes lite tryggare, men tanken slog mig att den lösa lilla rackaren till hund kunde ha rabies och hoppa upp och bita mig. Insåg då att jag nog blivit påverkad av Thrillerlåten vid Gullmars.
Jag har nu låst in mig i lägenheten. En mardröm på detta och kvällen blir komplett!
God Natt!
