Långt ifrån glasklart
Idag skulle jag tvätta fönster. Det var tanken. Eftermiddagssolen sken rakt på mina fönster och min första tanke var att det ju var perfekt; då kan man se till att det blir riktigt bra. Men jag fick snabbt erfara att så inte var fallet; man fick snarare se hur sjukt dåligt det blev.
Att putsa fönstren ska ju inte behöva vara ett så stort projekt tänker ni. Nej, det trodde inte jag heller. Jag visste förvisso att jag hade fyra fönster och en inglasad balkong att gå över. Det är ju ändå ganska mycket med tanke på att man har en liten etta på 32 kvm.
Hursomhelst, jag började med köksfönstret och upptäckte till min stora fasa att samtliga fönster är trippla; alltså trelagsfönster. Och som ni säkert redan räknat ut betyder det att varje fönster har tre lager glas tillika sex ytor - VAR! Förstår ni hur många ställen det kan gå fel?
Smygperfektionist som man är fick jag tillslut ändå se mig själv besegrad. Det skulle bli omöjligt att få samtliga ytor fläck-, stänk- och stripfria. Solen hånade mig. Jag testade en vanliga bomullstrasa, en sämskinnsliknande trasa, en fönsterskrapa och även tidningspapper. Det sistnämnda har jag hört från flera ska vara det klart bästa. Om så är fallet använder nog jag helt fel teknik, hur man nu kan göra det, för bra blev det INTE. Efter sjätte försöket på den första av köksfönstrets sex glasytor kom jag fram till att skrapan ändå var bäst - sålänge man kunde undvika striporna. Lättare sagt än gjort.
När solen gick ner hade jag kommit till köksfönstrets sista glasyta. Förstod att jag var tvungen att ta resten en annan dag. Har jag tur är jag klar med alla fönster till nästa helg. Såvida inte solen skiner på mitt köksfönster imorn och visar att den där sista glasytan jag tvättade i skymningen blir underkänd och att jag måste börja om.
Nu ska jag gå och smörja mina händer som är torra som en munfull potatismjöl. Det såg sportdelen från Aftonbladet till att fixa under min frustrerande fönsterputsakt i eftermiddag. Hur lång den var låter jag vara osagt.
Även om mina fönster är lång ifrån perfekt putsade när du kommer på besök - våga inte säga det högt. Du kommer att ångra dig.
Att putsa fönstren ska ju inte behöva vara ett så stort projekt tänker ni. Nej, det trodde inte jag heller. Jag visste förvisso att jag hade fyra fönster och en inglasad balkong att gå över. Det är ju ändå ganska mycket med tanke på att man har en liten etta på 32 kvm.
Hursomhelst, jag började med köksfönstret och upptäckte till min stora fasa att samtliga fönster är trippla; alltså trelagsfönster. Och som ni säkert redan räknat ut betyder det att varje fönster har tre lager glas tillika sex ytor - VAR! Förstår ni hur många ställen det kan gå fel?
Smygperfektionist som man är fick jag tillslut ändå se mig själv besegrad. Det skulle bli omöjligt att få samtliga ytor fläck-, stänk- och stripfria. Solen hånade mig. Jag testade en vanliga bomullstrasa, en sämskinnsliknande trasa, en fönsterskrapa och även tidningspapper. Det sistnämnda har jag hört från flera ska vara det klart bästa. Om så är fallet använder nog jag helt fel teknik, hur man nu kan göra det, för bra blev det INTE. Efter sjätte försöket på den första av köksfönstrets sex glasytor kom jag fram till att skrapan ändå var bäst - sålänge man kunde undvika striporna. Lättare sagt än gjort.
När solen gick ner hade jag kommit till köksfönstrets sista glasyta. Förstod att jag var tvungen att ta resten en annan dag. Har jag tur är jag klar med alla fönster till nästa helg. Såvida inte solen skiner på mitt köksfönster imorn och visar att den där sista glasytan jag tvättade i skymningen blir underkänd och att jag måste börja om.
Nu ska jag gå och smörja mina händer som är torra som en munfull potatismjöl. Det såg sportdelen från Aftonbladet till att fixa under min frustrerande fönsterputsakt i eftermiddag. Hur lång den var låter jag vara osagt.
Även om mina fönster är lång ifrån perfekt putsade när du kommer på besök - våga inte säga det högt. Du kommer att ångra dig.
