h-lena

Idag när jag gick ut genom porten för att traska till jobbet, såg jag en tjej korsa gatan en bit bort. Vanligtvis brukar jag sällan lägga märke till folk, utan är snarare den som förvirrat tittar mig runt som en vilsen höna så fort någon säger "men gud, såg du den eller?".

Men idag la jag märke till den där tjejen som precis gick runt husknuten när jag klev ut på trottoaren. Eller, det var snarare hennes skor jag skymtade. Var det likadana skor som jag hade köpte härom veckan? Jag fick lite panik och kände att jag var tvungen att gå snabbt för att komma ikapp henne, så att jag kunde se.

Vanligtvis brukar jag gå i takt till musiken, men eftersom det var "Don't worry, be happy" som spelades, var det knappast ett alternativ. Jag halvsprang över gatan och försökte skylla mina språng på bussen som kom lite längre bort, men eftersom den var hundra meter bort + en hållplats att stanna till på däremellan, var det nog bara mig själv jag lurade.

Jag närmade mig sakta men säkert, samtidigt som jag experimenterade med att stundom kisa och stundom råglo på skorna för att se om det var likadana. Insåg att jag var för långt ifrån och slet därmed min blick från skorna. Då blev jag ännu mer stressad. Tjejen hade ju ingen stil. Inte för att jag är värsta modelejonet, men kände att jag verkligen inte ville att hon skulle ha likadana skor som mig.

Tog små galoppskutt för att snabbare komma nära och det ledde till resultat. Nu kunde jag se skorna såpass väl att jag kunde urskilja form och mönster, för färgen hade jag sett för länge sedan. Det var ju den gröna färgen som hade fångat mitt intresse från första början. Eller ja, intresse och intresse, snarare mitt desperata hopp om att det inte skulle vara likadana skor som jag har. När jag var på ca 40 meters avstånd kunde jag iallafall konstatera att skorna inte var i närheten så snygga som mina. Framförallt, de var inte likadana! Jag kunde pusta ut.

Det känns nu så skönt att veta att en främmandes tjej någonstans i Oslo, traskar runt med ett par gröna gympaskor som inte är likadana som mina. Det betyder att jag kan fortsätta att bära mina gröna adidasskor med stolthet. Gött! Bobby McFerrin hade rätt när han sjöng sin låt i ipoden imorse iallafall då, men det kunde ju inte jag veta.