Nostalgisk
Var hemma hos mina föräldrar för en stund sedan och hamnade bland gamla LP-plattor. Lite komiskt det där att man kommer att kunna berätta för sina barn och barnbarn att man själv minsann lyssnade på LP som barn.
Och var man busig ställde man in spelaren på EP (Extended play), typ singelplatta, men spelade en vanlig normalstor LP. Detta gjorde att de sjöng jättesnabbt och pipigt. Det var tider det, kan man säga samtidigt som man skrattar och slår handen på knät. Ungen stirrar på en och fattar noll. Tror att man fått tomtar på loftet eller blivit senil. Troligen kommer man att berätta historien minst fem gånger per år.
Man kan redan idag känna sig gammal bara man nämner LP-plattor. Men skit samma. Jag må vara en gammal 25-åring. Nedan följer några av mina framgrävda fynd.
Redan som barn var min musiksmak ganska unik. Min favoritskiva var Ljus och Värme med Åge Aleksandersen. Jag intalade mig själv att det var min skiva, fast att jag idag förstått att det snarare var min mors. Norsk som han är och allt. När jag hittade denna var jag bara tvungen att ladda hem låten. Blev nostalgisk. Kunde texten fortfarande. Nåja, iallafall refrängen.
Måste ju bara kommentera glasögonen också. De är ju nästan inne idag igen. Erkänn att de som anser sig vara lite förmer går runt med liknande bågar. Men inte jag. Säger väl sitt.
Min bror däremot var lite coolare. Det skulle man inte kunna tro, men så var det. Hans favoritskiva var Twisted Sister. Läskigt med köttben och smink på killar tyckte jag. Låten som spelades mest var såklart We're not gonna take it. Storebror som han var lurade han mig att det var han som sjöng när han spelade skivan på extended play istället för long play. Lillasyster som jag var svalde jag det med hull och hår och var mäkta imponerad. På riktigt.
Jag blev hursomhelst sugen på att ta den där LP-spelaren och några väl utvalda skivor med mig. Jag gjorde det inte, men jag sorterade ändå ut vilka jag ville ha. Inför framtiden. Det var i stort sett alla. Allt från alla pappas kära dansbandsplattor med killar i glansiga skjortor och utsvängda byxor på covret till Madicken och köttbullelåten (den plattan var nog faktiskt min på riktigt).
Creedence Clearwater Revival-plattan skulle jag lätt ta. Många bra låtar där. Den andra här ville jag mest ha för utsidans skull. Den var liksom lite jag. Färgglad. Skulle ha den som en inredningspryl i hyllan. Jag skulle bli en av de där coola innefolken som inreder med retro-coola saker.
Kommer snart: Retro-häftiga Helena! Ett alterego i min nästa lägenhet.
Och var man busig ställde man in spelaren på EP (Extended play), typ singelplatta, men spelade en vanlig normalstor LP. Detta gjorde att de sjöng jättesnabbt och pipigt. Det var tider det, kan man säga samtidigt som man skrattar och slår handen på knät. Ungen stirrar på en och fattar noll. Tror att man fått tomtar på loftet eller blivit senil. Troligen kommer man att berätta historien minst fem gånger per år.
Man kan redan idag känna sig gammal bara man nämner LP-plattor. Men skit samma. Jag må vara en gammal 25-åring. Nedan följer några av mina framgrävda fynd.
Måste ju bara kommentera glasögonen också. De är ju nästan inne idag igen. Erkänn att de som anser sig vara lite förmer går runt med liknande bågar. Men inte jag. Säger väl sitt.
Jag blev hursomhelst sugen på att ta den där LP-spelaren och några väl utvalda skivor med mig. Jag gjorde det inte, men jag sorterade ändå ut vilka jag ville ha. Inför framtiden. Det var i stort sett alla. Allt från alla pappas kära dansbandsplattor med killar i glansiga skjortor och utsvängda byxor på covret till Madicken och köttbullelåten (den plattan var nog faktiskt min på riktigt).
Creedence Clearwater Revival-plattan skulle jag lätt ta. Många bra låtar där. Den andra här ville jag mest ha för utsidans skull. Den var liksom lite jag. Färgglad. Skulle ha den som en inredningspryl i hyllan. Jag skulle bli en av de där coola innefolken som inreder med retro-coola saker.
Kommer snart: Retro-häftiga Helena! Ett alterego i min nästa lägenhet.
